Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Södermanland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Erik XIV dömdes i Stockholms Storkyrka 1569 sin krona förlustig, och att
i beständigt, men »furstligt», fängelse förvaras. I ett skarpt och kraftfullt tal
sökte han försvara sig mot de många beskyllningar honom gjordes. En hade dock
varit tillräcklig, emedan den varit grundad, att han stundom icke njöt sina sinnens
bruk. Hans svar till Johan: »blott en gång var jag från vettet — då jag släppte
dig ur fängelset» — är derföre mer qvickt, än det är sannt; om det tages utan
hänsigt till deras förhållanden sig emellan.
Den olycklige insattes först på Stockholms slott, i ett mörkt och hvälfdt rum,
kalladt Eskils gemak, det samma, der hans faders skatter fordom blifvit gömda.
Det var nu tömdt; han satt, en arm fånge, i sin en gång fulla skattkammare.
Från sitt första fängelserum rycktes han snart af Johans misstankar, då försök till
hans befrielse hade af hans hemliga vänner företagits. Från Åbo, dit han då
fördes, måste han äfven bort; emedan den Ryske Ivan af gammalt hat till Johan lät
förmärka lust att med våld befria honom. Han fördes då tillbaka till Castelholm
på Åland: men han ansågs icke heller der i nog säkerhet för Ivans företag, utan
blef ytterligare tillbakaförd till Sverige. Så släpades han, på trenne år, mellan
fyra fängelser, det ena hårdare än det andra.
Det var en höstdag, år 1571, som han under sträng bevakning anlände till
Gripsholm. Inom dess murar tilldeltes honom icke det snygga och för den tiden
väl inredda och ombonade rum i hvilket Johan, 6 år förut, hade af honom som
fånge blifvit insatt. Brodern hade glömt den milda behandling han sjelf åtnjöt.
Då de båda konungarnas fängelser äro bibehållna nära i det skick de då hade,
kan efterverlden af dem bedömma det olika sätt, hvarpå de begagnade sin makt.
Bådas hjerta ligger liksom afbildadt, i det fängelse, de åt hvarandra beredde.
Vid första blicken inom Eriks dystra kammare, som man icke utan rysning kan
betrakta, glömmer man hans många fel: hans lidande har försonat hans minne.
Rummet, som endast har en höjd af 4 1/2 aln, med en bredd af 7 och en längd
af 9 alnar, är rundt och inmuradt i sjelfva tornet, med en gång der omkring,
bestämd för vaktknektarna. Det har således dubbla murar, är en verklig bur — af
sten: och påminner om Johans uttryck, då han uppmanade Eriks hårda väktare
till ökad stränghet: »den fågeln bör, noga aktas, att han ej kommer ur buren».
Murarna i detta fängelse hafva endast en grof rappning, golfvet består af illa
täljda, ohyflade plankor, och de små, med tjocka galler försedda, fönstergluggarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
