Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Södermanland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
insläppa endast en half dager. Framför ett af dem, tätt intill muren, märker man
ännu en liten sänkning i golfvet; liksom vore det der mera nött. Det är märket
efter de tunga steg, som den fångne konungen trampat, då han, under den ensliga
vandringen i sin trånga boning, helst stadnade vid det fönster, der han (ehuru blott
genom ett i yttre muren motsvarande), kunde se en skymt af himmelens ljus och
en liten del af det sköna och glada landskap, som der utbreder sig för ögat.
Rummet är försedt med dubbla dörrar, som öppnas mot hvarandra. Den yttre är
helt och hållet af jern, den inre af träd, beslagen med tjocka, korsvis lagda,
jern-skallor. Genom båda dörrarna går ett trekantigt hål, begagnadt att derigenom
räcka den knappa, ofta dåliga, föda, som hans grymme broder unnade honom.
I hög grad vanhederlig för Johan är den behandling, som den olycklige i sina
fängelser måste undergå. Han var ofta i saknad af det nödvändiga. Betjening
fattades: ingen läkare sändes honom. Alla medel att fördrifva den långa tiden
beröfvades honom. Erik älskade musik och läsning; man tog från honom hans
guitarr och hans böcker, till och med Bibeln. Man har bref af honom, som han,
i brist på bläck och penna, skrifvit med en träpinne och kol, rifvet i vatten. På
många månader fick han ej höra någon predikan. Flera gånger skref han till
Johan och beklagade sin nöd. »Jag kan aldrig tro» — säger han i ett bref —
»att så mycken hårdhet är af en broder befalld. Ingen dag aflöper utan nytt
elände. Om än aldrig så brottslig, så synes dock en kunglig kropp nog straffad.
Jag beder derföre min broder, på det bevekligaste, låta mig få veta, hvad af mig
äskas. Jag lofvar allt, som ej strider emot Guds ord, min heder och mina barns
bästa. Verden är stor nog: hatet mellan blodsförvanter kan af läliders aflägsenhet
stillas, om det ej redan af tidens långvarighet svalnat.» Stundom lyckades det
honom att erhålla en mildare medfart: men det var blott på kort tid, Det
berodde på de väktare, som omgåfvo honom. Ingen trogen tjenare hade han hos
sig. Han omgafs blott af fiender, som ansågo hvarje hård behandling mot honom
tillåten, kanske gillad. Så öfverfölls han en gång af den vildsinte Olof Stenbock.
För att låta honom frysa, ref denne kläderna af honom; och då Erik med våld
ville återtaga dem, fattade Stenbock i raseri en bössa, riktade den mot Erik, och
sköt af. Kulan gick genom armen och han störtade till golfvet, badande i blod.
Så fick han ligga flera timmar utan hjelp. Ett lindrigt fängelse, på kort tid, var
hela det straff, som Johan ålade Stenbock för denna omenskliga gerning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
