Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skåne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
märkeligt sätt, det olika inflytande, som olika natur utöfvar på invånarnes både
utseende, lynnen och sedvanor; den bevittnar, huru menniskan öfver allt tar
stämpeln af den natur, som omgifver henne. Häradets östliga invånare, höjdboerne, äro
mera lifliga, raska och rörliga än de öfrige: deras klädedrägt mindre tung och
oformlig än de andras. Man kan äfven anmärka samma förhållande med det i
söder angränsande Bara härad, hvars östligaste del äfven utgöres af höjdland och
skogstrakter[1]. Till och med i dialecten röjer sig en olika brytning. Slättbons
språk är i allmänhet mera släpigt; det förlänger vokal-ljuden till diftonger. Att
detta inträffar öfver allt, bestyrkes om man t. ex. jemför Westerbottningens uttal
med Skåningens; båda, bebyggare af slättland, böja sitt språk i breda, uthållande
vokal-ljud. Alla bergsboers dialect, är deremot kort och hög, som deras berg,
hvilande på konsonanter, som på klipphällar. Man skulle kunna säga, att, då de
sednares uttal går på höjden, går de förras på längden. Folket uttrycker i sin
dialect icke blott sina lefnadsyrken, utan äfven den natur, med hvilkens det
blifvit förtroligt, såsom strömmars brusande, djurs läten o. s. v. Deraf kommer att
slättbons språk är ljudfattigare än bergsbons.
Allmogen skämtar gerna med namn, och äger en fintlighet och qvickhet att
tillskapa sådana, hvilka ofta icke illa uttrycka föremålens egenskaper. Så kalla de
i Skåne paraply, flyttetak; allée, tittväg; en strut, hrämarhus; högra och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
