Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Skåne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
venstra hästen, fråmans och temans öget. I Norrland kallas en backe, som lutar
emot, motlutten, och den som lutar utföre, ättlutten (efterlutningen).
Hufvuddragen i allmogens lynne och egenskaper på Skånska slättbygden hafva
vi redan anfört. Det välstånd, som i allmänhet råder, föder tröghet, lättja och
beqvämligt lefnadssätt. Arbetet väcker icke heller behof af någon själsansträngning.
Skåningen äter i allmänhet mycket, och gerna stark mat. Hvad för honom vore
en högst tarflig spis, skulle en Dalkarl anse för ett gästabud. Den fattiga och
sparsamma Smålandsbonden nyttjar om sina hvardags måltider följande rim:
Frukost är en öda {slöseri),
Davar är dagsens föda;
Middag är landsens sed.
Får jag ej Nattór blir det derved.
Utan Nattór och frukost skulle en Skånsk Bonde ej nöja sig.
Märkeligt är det olika uttryck, hvarmed välståndet hos allmogen visar sig i
vårt fäderneslands nordligaste och sydligaste provinser. Då Skåningen sorgfälligt
gömmer undan sina skatter och i sin boning, samt i sitt yttre, visar tarflighet,
oftast fattigdom, ehuru han i mat och dryck ingen sparsamhet iakttager; är
Helsingen och Norrlands-bonden angelägne om att låta sin välmåga framskina medelst
stora bygguader och i kläder. Den främmande, som besöker dem, anvises till
nattläger helst det rum, der helgdagskläderna förvaras, på det han må beundra husets
rika tillgångar. Misstänksamhet mot Ståndspersoner och fruktan för högre
beskattning torde hos Skåningen vålla iakttagandet af ett sådant sken af torftighet. Han
är i allmänhet mycket sluten och svår att få till bekännelse, då någon oordning
blifvit begången. Känslan af förolämpning bär han länge inom sig, utan att röja
den; och låter den ofta genom sjelfhämd utbryta, så framt icke det lyckas tredje
man att bilägga tvisten, hvilket alltid måste ske med en viss högtidlighet [1].
[1] Författaren hade under en resa i Småland, för några år sedan, tillfälle att afskrifva
ett gammalt document från år 1629, som innehåller en, genom böter, uppgjord
förlikning mellan några Småländska och Skånska bönder, i anledning af ett dråp.
Originalet eges af Kyrko värden Måns Bengtsson i Fållen, Allbo härad. Då det
på ett märkligt sätt visar, huru långt fram i vår historia den gamla
slägthämnden sträcker sig, anser man sig böra här införa det, äfven såsom bidrag till
allmogens sede-historia för fordna tider:
»Bekennom wij oss ünderschrefne fulmyndige gjorde på hela den dödas slecht
vägna nempliga: Elevor Svenson i Bivara, att thenne person Ingemar Laresson
boandes i Swerige Wijderstada sockn i Arnanäs hafver sigh med oss på hela
Slechtenes vägna forlicht och wäll fördragit för thet slagsmål och den dråp, som skedde
(ther Gudh bätre) på förbe Olevor uthi Christianstadz ägor uppå Näsby dugn:
Så att han haffver oss huar peningh reda betalt nempliga 130 daler uthi Dansk
mynt reknat så att huarken wij eller nogre uthaff then dödas wen eller slecht föd
eller oföd hafwa af honom till thet ringaste att fordra eller krafla. Hwar och så
hende att någon ville ther uppå klandra skall förb:t Ingemar inthet warda
förplichtat them till att svara: üthan wi williom them förnögha; att så i sanningh
är under wår signete och nampn. af Wijderstad then 12 Januarii Anno 1629.
(L. S.) (L. S.)
Truls Eleversö Oluf Svensö Oluf Botelsö Oluf Olefssö
Nils Svenson Sven Boteiso.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Apr 25 21:15:02 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ettarsverg/0099.html
