Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Segling från Portsmouth till Maderia. - Maderia. - Segling tillRio de Janeiro och uppehåll derstädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vexten under medelmåttan, de storvexta och välbildade höra till
undantagen. Detsamma gäller om de svarta qvinnorna, ehuru de finna
mycket behag för åtskilligas ögon. Naturligtvis träffar man mulatter,
sambos, qvarteroner och alla andra blandningar mellan hvit och svart.
I landet födde negrer kallas här creoler, hvilken benämning i de
spanska kolonierna endast tillkommer i landet födde invånare af oblandad
europeisk ras, eller så nära derintill att skillnaden upphör att vara
märkbar. Mulatten kallas i Brasilien ”Pardo”; i Buenos Ayres är det
blandningen af Indian och hvit som fått detta namn, hvilket betyder grå.
På sednaste tiden tyckes det som om brasilianska styrelsen
ämnade på allvar söka att hämma slaf-importen; ett par slaf-fartyg hafva
på dess befallning blifvit tagna i beslag. Englands kryssare hafva
ej förmått hindra öfverförandet från Afrika af ett stort antal negrer,
och deras godtyckliga åtgärder hafva från andra nationers
handelsfartygs befälhafvare framkallat grundade klagomål, på samma gång som
de åsamkat Engelsmännen Brasilianarnes hat, hvilket litet emellan ger sig
tillkänna. Ångfartyget Cormorant hade uppbrännt eller tagit tre fartyg,
under rustning för Slafhandel, inuti Paranagua’s hamn, och oaktadt
elden från skansen, som försvarar den; man kan ej undra om sådant
upptages illa af både folk och regering. De flesta slaf-importörer
sägas vara Portugiser och Sardinianare, endast undantagsvis infödde
Brasilianare. En Portugis vid namn Manoel Pinto da Fonseca har nyligen
blifvit förvisad ur landet; han säges på Slafhandel förtjenat ett par
tiotal millioner af vårt mynt, hvaraf han i Portugal uppoffrat en del
för erhållande af grefve-titeln.
Det höga pris, hvartill slafvar nu mera stigit, tvingar väl i
allmänhet egaren att för sitt eget intresse någorlunda menskligt behandla dem.
Egentlig grymhet emot dem tro vi höra till undantagen, ehuru sådan
naturligtvis alltid kan förekomma. Trovärdiga personer hafva dock
hört plantage-egare yttra, att det var förmånligare att forcera arbetet,
så att negern efter ett visst antal år störtade, än att en längre tid
taga mindre hårdt arbete af honom, hvarigenom hans krafter längre
stodo bi. Man måste då, sade de, hafva flera slafvar, i hvilka större
kapital ligger borta, och man får en hop ålderstigna, till arbete
odugliga att föda till döddagar. Huruvida detta system fortfarande följes,
kunna vi ej med visshet uppöfva; men den omständigheten att
transporten af kaffesäckar inom Bio, hvilken förut verkställdes af negrer,
numera sker på af mulåsnor dragna kärror, gifver anledning att
förmoda ett menskligare systems antagande, åtminstone der och hvar.
Till ”kaffe-negrer” uttogos ur ankomna laster de starkaste och
härdigaste karlarne, och sällan öfverlefde någon sju års arbete med
ofvannämde transport. Man såg fordom långa rader af dessa olyckliga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
