Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Segling från Portsmouth till Maderia. - Maderia. - Segling tillRio de Janeiro och uppehåll derstädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med kaffesäcken på hufvudet, efter takten af en entonig sång springa
mellan magazinerna och stranden för att aflemna sin last, och en äldre
neger utan börda springa bredvid, muntrande de lastade med en
harskramlas ljufva toner.
Den landningstrappa vi ofvan hafva omtalat är belägen nära
torget Paco do Largo, invid hvilket kejserliga palatset är beläget. Det
ser, som man säger, ingenting ut, och kejsaren vistas mest på
lustslottet S. Cristovao, beläget ett litet stycke utanför staden. Midt på
torget är en springbrunn, från hvilken fartygen hemta vatten; men man
anser detta ej vara rätt helsosamt straxt sedan det är hemtadt, utan
ofta orsaka magåkommor, om ock ej af farlig natur. Kring brunnen
anträffas vanligen ett antal negrinnor, sysselsatta med tvätt eller
vattenhemtning, och man har anledning förmoda, att dagens nyheter här
vexlas och afhandlas mellan de sköna bärarinnorna, likasom vid
Stockholms brunnar ofta tyckes vara fallet. Vattenkrukorna, likasom öfriga
bördor, bäras af negrinnorna på hufvudet) undantag härifrån göra
endast deras ullhårade kärlekspanter, som få rida grensle på mammas
eller ”daddas” ena höft, med bärerskans knubbiga arm till ryggstöd.
Norrut från torget går en gata, benämnd Rua Direita, vid hvilken
de flesta bodar för skeppsförnödenheter och dylikt äro belägne.
Mellan den och hamnen är stadens marknadsplats, som erbjuder ett rätt
eget skådespel. Den omslutes af en mur, och är indelad i gator, allt
efter de olika varorna. Man ser här mattor, qvastar, halmhattar, fisk,
frukt och grönsaker i stor mängd utbjudas af brokigt klädda
negrinnor. Svarta ungar krypa omkring i den lättaste kostym eller intaga
sin måltid vid den moderliga barmen: markattor hoppa och skutta,
papegojor väsnas och munterheten står högt i sky. Bortom marknadsplatsen
är tullhuset beläget; derstädes tjenstgörande embetsmän skola
vi längre fram pligtskyldigast uppvakta. Utanför tullen är den
egentliga ankarplatsen för handelsfartyg. Sjöbrisen når sällan in hit, hettan
är ofta odräglig, och på de sednare åren har gula febern, förut här
nästan okänd, innästlat sig i denna trakt. De kännbara och
smärtsamma förluster, som den här och i Bahia tillskyndat svenska
handelsflottan, äro ännu i friskt minne, och blifva sannolikt ej de sista den
har att förvänta. Under det besättningen på ett och annat härinne
liggande fartyg dött ut, hafva de på redden liggande örlogsskeppen haft
helt friskt ombord; men derute har man nästan hvarje dag om
sommaren frisk sjöbris, och de mefitiska ångorna från staden nå ej dit.
Märkvärdigt är att intet spår af feber visat sig i trakten af Praya de
Santa Lucia, hvarest slagtarbodarna äro belägne. Dessa äro så
snuskiga och stinkande som möjligt, och man skulle vara frestad att tro
deras närhet under en farsot vara en oundviklig död; men det påstås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
