Man hör dock i Californien omtalas att den fruktansvärda gråspräckliga björnen (grizzly bear) sålunda fångas. I Plataländerne och Chili finner man dock lazon vidsträcktast använd, och en verklig virtuositet i dess begagnande. Man träffar karlar som fånga djurets horn eller hals, framben eller bakben, hvilket som behagas, och huru många gånger man vill, utan att annat än undantagsvis kasta miste, och detta under starkaste språng. Den fruktansvärde jaguaren, Amerikas tiger, måste stundom sluta sitt lif i snaran, som han ej med all sin vighet kunnat undvika. Lazons inre ända brukar man i dessa länder fästad vid en mycket bred och stark bukgjord, straxt bakom ryttarens högra knäveck; när den ej begagnas, ligger den hopskjuten på hästens länd och fasthålles der af ett par små remmar.” ”Men det är ej blott för ovanlighetens eller egenhetens skuld, som jag uppehållit läsaren med denna beskrifning på lazon. Den har en vida större betydelse, och är för boskapsskötseln i Pampas kring Plata-floden, hvad plogen är för åkerbrukaren i vårt fädernesland. Utan detta enkla, men i öfvade händer kraftiga redskap, skulle knappast någon reda kunna hållas på de ofantliga kreaturshjordarna. Dermed fångas de hästar, som skola tämjas och inridas, de hornkreatur som skola slagtas. Den vildaste tjur blir snart en oskadlig varelse sedan han snärjd och kastad till marken blifvit behörigen tuktad, och djurens rädsla för en med sin lazo beväpnad ryttare gör att han utan fara kan begifva sig in ibland stora skaror af halfvild boskap.” ”Sedan vi bevittnat qvigans död fortsatte vi vår väg bortåt det nedanför Cerro belägna brasilianska lägret, men kommo efter en timmas ridt till en bäck, hvars af gårdagens regn uppsvällda bädd tycktes nog djup för att tillåta oss oblötta komma öfver till andra stranden. Efter något letande efter ett grundare vad, beslöto vi att vända om till staden. Vi läto en stund våra hästar pusta på en närbelägen gräsrik kulle och sträckte oss under tiden i det gröna, samt fortsatte derefter vår väg till den omtalade krogen, hvarest vi funno de båda unga damerna, som utgjorde husets innevånare, i sin ljufvaste siesta-slummer, ur hvilken de först genom långvarigt bultande väcktes. Sedan vår kamrat återfått sina nu torra kläder och vi allesammans släckt vår törst med ett par buteljer öl, lemnade vi damerna att fortsätta sin siesta, vadade lyckligen öfver bäcken och voro en timma derefter tillbaka i staden.” De fleste af officerarne begagnade sig på aftonen af den redan nämnda bjudningen på bal. Lokalen var just icke lysande och rummens form ej rätt lämplig för dans, men sällskapet var, ehuru ej mycket talrikt, ganska väl värdt att taga i betraktande. Bland damerna voro endast några få utländska, men af herrarne var säkert