Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Segling till Plata-floden och uppehåll i Montvideo och Buenos Ayres.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man hör dock i Californien omtalas att den fruktansvärda gråspräckliga
björnen (grizzly bear) sålunda fångas. I Plataländerne och
Chili finner man dock lazon vidsträcktast använd, och en verklig
virtuositet i dess begagnande. Man träffar karlar som fånga djurets horn
eller hals, framben eller bakben, hvilket som behagas, och huru många
gånger man vill, utan att annat än undantagsvis kasta miste, och detta
under starkaste språng. Den fruktansvärde jaguaren, Amerikas tiger,
måste stundom sluta sitt lif i snaran, som han ej med all sin vighet
kunnat undvika. Lazons inre ända brukar man i dessa länder fästad
vid en mycket bred och stark bukgjord, straxt bakom ryttarens högra
knäveck; när den ej begagnas, ligger den hopskjuten på hästens länd
och fasthålles der af ett par små remmar.”
”Men det är ej blott för ovanlighetens eller egenhetens skuld,
som jag uppehållit läsaren med denna beskrifning på lazon. Den har
en vida större betydelse, och är för boskapsskötseln i Pampas kring
Plata-floden, hvad plogen är för åkerbrukaren i vårt fädernesland.
Utan detta enkla, men i öfvade händer kraftiga redskap, skulle
knappast någon reda kunna hållas på de ofantliga kreaturshjordarna.
Dermed fångas de hästar, som skola tämjas och inridas, de hornkreatur
som skola slagtas. Den vildaste tjur blir snart en oskadlig varelse
sedan han snärjd och kastad till marken blifvit behörigen tuktad, och
djurens rädsla för en med sin lazo beväpnad ryttare gör att han utan
fara kan begifva sig in ibland stora skaror af halfvild boskap.”
”Sedan vi bevittnat qvigans död fortsatte vi vår väg bortåt det
nedanför Cerro belägna brasilianska lägret, men kommo efter en
timmas ridt till en bäck, hvars af gårdagens regn uppsvällda bädd
tycktes nog djup för att tillåta oss oblötta komma öfver till andra
stranden. Efter något letande efter ett grundare vad, beslöto vi att vända
om till staden. Vi läto en stund våra hästar pusta på en närbelägen
gräsrik kulle och sträckte oss under tiden i det gröna, samt
fortsatte derefter vår väg till den omtalade krogen, hvarest vi funno de
båda unga damerna, som utgjorde husets innevånare, i sin ljufvaste
siesta-slummer, ur hvilken de först genom långvarigt bultande väcktes.
Sedan vår kamrat återfått sina nu torra kläder och vi allesammans
släckt vår törst med ett par buteljer öl, lemnade vi damerna att
fortsätta sin siesta, vadade lyckligen öfver bäcken och voro en timma
derefter tillbaka i staden.”
De fleste af officerarne begagnade sig på aftonen af den redan
nämnda bjudningen på bal. Lokalen var just icke lysande och
rummens form ej rätt lämplig för dans, men sällskapet var, ehuru ej
mycket talrikt, ganska väl värdt att taga i betraktande. Bland
damerna voro endast några få utländska, men af herrarne var säkert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
