efterfrågningarna härom fingo vi dock anvisning på en enskild person, hvilken hade vackra samlingar af fossilier, dem han på vår begäran med största artighet visade oss. Hoteller finnas i öfverflöd, och man är der temligen bra logerad för ej obilligt pris, ungefär fem riksdaler riksgälds om dagen för rum och mat, hvilket i Södra Amerika ej är mycket. Vistas man här någon längre tid, gör man dock bäst att söka sig enskilda rum, och taga sin middag på den nämnde klubben, dit man såsom resande alltid kan vinna inträde, och hvarest man ofta får tillfälle att göra bekantskaper, som leda både till nöje och nytta. Bland här bosatta utlänningar träffar man många män af insigter och kunskaper; många äro gifta med infödda fruntimmer, och i deras med spansk-creolsk gästfrihet för fremlingen vid första bekantskapen öppnade hus kan man i de flesta fall påräkna ett hjertligt och välvilligt emottagande. Få städer utmärka sig i detta afseende så fördelaktigt som Buenos Ayres. Det behöfves ej långvarigt vistande der för att göra bekantskaper, och bekantskapen en gång gjord, beror det på den resande sjelf att bringa den till ett förtroligt umgänge. Man gör besök nästan hvad tid på dagen man behagar, och stannar qvar längre eller kortare stund, alldeles som det faller sig; deremot förekomma mera sällan egentliga bjudningar. Går man förbi sina bekantas bostad och ser någon i fönstret, så slår man sig i samtal genom gallret. Som förnamnet allmännast begagnas vid tilltal, så är ofta ens tillnamn obekant för de hastigt erhållna bekanta. Få infödda fruntimmer tala något annat språk än sitt eget, och det blir således för fremlingen nödvändigt att lära sig tala spanska, om han vill njuta af umgängeslifvet. För den som erhållit någorlunda god skoluppfostran möter dervid ingen serdeles svårighet, välförståendes att hjelpligt kunna reda sig; att i grund göra sig till herre öfver spanska språket med alla dess egenheter, som äro ganska lokala, fordrar naturligtvis långvarigt studium. Det största hindret för att lära sig tala fremmande språk är ofta nog blyghet; man vill ej tala förrän man kan tala bra, och handlar dervid såsom den, som ej ville bada i sjön förrän kan kunde simma. För den, som, utan anspråk på egentlig språkkunnighet, vill lära sig att någorlunda kunna underhålla ett samtal på ett fremmande språk, blir det bäst att oförskräckt gå på, utan att lägga på sinnet om han begår en och annan grammatikalisk bock. Sådant ger sig nog med tiden, och just sjelfva samtalet väcker bäst uppmärksamheten på de begångna misstagen och gifver medel att rätta dem. De spanska fruntimren hafva ett förträffligt sätt att hjelpa fremlingen till rätta, om han råkar komma af sig eller af okunnighet använder något talesätt, som är ostädadt eller mindre lämpligt; och då de i allmänhet väl förstå