att väcka och underhålla ett samtal, så blir umgänget med dem den både lättaste och behagligaste vägen till inhemtande af talspråket, som föga eller intet skiljer sig från det skrifna, hvarest man dock förgäfves letar efter de i dagliga umgänget förekommande artiga och förbindliga uttryck, något olika på olika orter, vid hvilkas kännedom och begagnande man fäster lika mycken vigt, som på ett noggrannt iakttagande af åtskilliga sedvanor, hvilka äfven vexla med länderna, ehuru grunddragen, så i det ena som det andra, öfverallt äro desamma. Buenos Ayres' befolkning är, likasom Montevideos, ganska brokig, men utlänningarne utgöra här en vida ringare del af det hela än der, och den egendomliga karakteren framsticker skarpare. Man ser t. ex. många af de förmögnare infödingarne iklädde jacka, och en tid hörde sådant till högsta modet. Folkmassans utseende och egenskaper är för båda städerna desamma. Samma vilda och mörka ansigten, samma brokiga drägter möta ögat på båda ställena, och begäret efter starka drycker, spelpassionen, lättjan och vildsintheten herrska med lika vidsträckt magt, och detta torde äfven gälla om landtfolket, som genom de inbördes krigen blifvit i yttersta grad förvildadt. Bland de förmögnare och något bildade klasserna tyckes mera nationell anda vara rådande i Buenos Ayres än i Montevideo; men då Rosas uppträdt såsom nationalitetens beskyddare mot den utländska civilisationen, så är det svårt att afgöra huru mycket af denna anda är hyckladt. Man talar dock här alltid med stolthet om att spanska koloniernas frihet emanerat från Buenos Ayres, som ej blott först reste sig, men genom hjelpsändningar verksamt bidrog till Chiles, Perus och Bolivias emancipation. Slafvar finnas ännu i Argentiska republiken, men deras antal är obetydligt, och de behandlas så mildt, att de ofta nog äro föga belåtne med att frigifvas, då de för att försörja sig vanligen få underkasta sig vida tyngre arbete, än de förut haft att uträtta, och man har exempel på att frigifne återvändt till sina förre egare med begäran att fortfarande få vara slafvar. De långvariga krigen och många på Rosas befallning skedda afrättningarne och morden hafva ansenligt medtagit befolkningens manliga del, och ett ej obetydligt antal deraf, isynnerhet yngre män, har genom flykt och utvandring sökt sin säkerhet. Då dessutom enligt uppgift flera flickor födas än gossar, och i proportion färre af de förra dö under uppväxten, har antalet af qvinnor, och isynnerhet unga flickor, blifvit oproportionerligt stort mot det af män. Det påstods nu (1852), att på landet manfolk saknades till kreaturens vård och hop drifvande, emedan alla vapenföra män tagits till kriget mot Montevideo, och att qvinnorna nödgats sköta en del af de karlarne vanligen tillhörande