tjockare och tjockare massor samlas i sydvest; de förblifva någon tid stillastående, men höja sig derefter öfver horizonten och bilda snart en båge af moln, af en egen blågrön färg, som vi ej på något annat ställe sett. Solen skiner under tiden ofta öfver staden, hvars starkt belysta hvita hus besynnerligt afsticka mot den mörka, hotande bakgrunden. Barometern, som under nordanvindens blåsande varit i fallande, stadnar nu och börjar stiga, och man vet då att ovädret är nära. Molnbågen nalkas zenith och ofantliga massor af dam, upprifvet från de stora, torra slätterna, komma farande och uppfylla luften till den grad, att de starke blixtarne ej ens kunna genomtränga det egyptiska mörkret. Kort efter dessa förelöpare komma regn och vind med större eller mindre häftighet. Stundom är vinden ganska måttlig, men stundom, i synnerhet om sommaren, af orkanlik våldsamhet; regnet faller i sådana strömmar, att gatorna i staden alnsdjupt öfversvämmas, och backarne från Majgatan ned till Alamedan bilda skummande vattenfall. Vi fingo om eftermiddagen d. 8:de Januari bevittna ett sådant naturfenomen af ganska försvarlig beskaffenhet <footnote>Författaren betraktade från taket af sin bostad ovädrets annalkande, och flera tillstädesvarande kamrater kunna intyga att beskrifningen ej är öfverdrifven.</footnote>. Inom några minuter från regnets början steg det på flera ställen öfver trottoirerne in i husen, och en tvärs öfver gatan gående neger stod i vatten till medjan. Dammet fäster sig på det fallande regnet, som derigenom förvandlas till en tjock smörja, hvaraf husens väggar få bära omisskänneliga spår, som dock temligen väl borttvättas af skurens sednare, mindre orenade del. Sedan regnet en stund fortfarit, klarnar oftast himmelen, luften blir angenämt frisk och ren, och hela naturen får nytt lif. Om vintern, då hela fenomenet är mindre våldsamt, fortfar sydvesten stundom några dagar, men om sommaren drager han sig snart på sydost, vidare på nordost och slutligen på nordvest, då man har att förvänta ett upprepande af det nyss beskrifna. Under de våldsammare af dessa pamperos inträffa ofta nog olyckor. Menniskor hafva drunknat på gatorna, båtar kantrat på redden, och hela hjordar af får hafva blifvit qväfde, dränkte eller förskingrade. För fartyg äro de föga farliga, om ankare och tåg äro goda. De under Augusti, September och Oktober månader inträffande stormarne från sydost äro deremot ganska farliga. Oftast komma de i början af September, omkring Santa Rosas dag, hvarföre de ock fått sitt namn efter detta helgon. I slutet af Augusti 1820 drefvo alla på inre redden liggande fartyg, med undantag af en skonert, under en dylik storm i land: fjorton engelska fartyg stodo följande dagen på det torra, dit det höga vattnet förhjelpt dem. Vid någorlunda frisk ostlig vind är oftast landningen för båtar förknippad med både obehag och fara: