landet oberoende af moderlandet. Den hårdhet, hvarmed Ferdinand VII afvisade alla förslag i detta ämne, och den grymhet, hvarmed han förfor mot de konstitutionella i Spanien, gjorde detta om intet, och på en i Tucuman församlad kongress förklarade sig staterne i Juli 1816 för all framtid oberoende af Spanien, samt beslöto att till dess öfriga kolonier afsända trupper, för att biträda dem vid deras kamp för frihet och oberoende. Puyredon ställdes i spetsen för statens angelägenheter, men formen för hans magtutöfning var endast ofullständigt bestämd, och förhållandet mellan de olika staterna, till antalet tretton, var det ännu mera; kongressen var dock sysselsatt med utarbetning af en fullständigare konstitution. De upplystare af nationen, som väl insågo att de aflägsnare provinserna eller staterna alldeles saknade alla för sjelfstyrelse nödvändiga elementer, önskade att alla staterna skulle ega en gemensam, i Buenos Ayres residerande styrelse, af hvilken de öfriga provinsernes guvernörer skulle tillsättas. Detta parti kallades unitarier. Det andra, federalerne, önskade en republik efter nordamerikanskt mönster, då hvar och en serskild stat skulle välja sin guvernör och sköta sina inre angelägenheter, och guvernören i provinsen Buenos Ayres skulle framför de andra endast ega den utmärkelsen, att republikens utrikes angelägenheter skulle åt honom uppdragas. Vi få framdeles se huru pass dessa grundsatser följts vid partiernes benämning, och huru Rosas styrt republiken med all magt sammanfattad i sin person, således efter ett ultra-unitärt system, under det han dagligen i tal och skrift nedkallat död och förderf öfver ”de vilda, smutsiga, vämjeliga unitarierna.” Vid den tidpunkt vi nyss nämnt, herrskade i Banda Oriental den vilde Artigas, hvars gräsliga bedrifter sträckt sin olycksbringande verkan ända till våra dagar. Denne best vann inflytande i Entrerios, Corrientes och Santa Fé, och förklarade sig för federationen. Kongressens i unitär anda utarbetade konstitution blef 1820 kungjord, men olyckligtvis voro nästan alla trupper då i Perú, så att kongressen saknade medel att göra sig åtlydd, då provinsguvernörerne nekade att hörsamma den nya författningen. Med sina vilda skaror ryckte Artigas och hans medhjelpare Ramirez mot Buenos Ayres, den unitäre Puyredon nedlade styrelsen; sedan de federala intagit staden upplöste de kongressen, och anklagade den, för att ursäkta sitt uppförande, för förrädiska planer till landets återförenande med Spanien. Året 1820 såg femton olika styrelser i spetsen för statens angelägenheter, och då den sista af desse, med general Rodrigues i spetsen, i Oktober, insattes, framträder för första gången Juan Manuel Rosas' namn i förening med allmänna värf. Han var då befälhafvare för en afdelning landtmilis, af sin uniform kallad ”los colorados” — de röda.