Denne märkvärdige man är född i Buenos Ayres omkring medlet af 1790-talet<footnote>I en Buenos Ayres-tidning finnes en biografi öfver Rosas, författad af en ung hr Mancilla, son af Rosas' syster, den för sin ovanliga skönhet ryktbara Doña Agustina, gift med general Mancilla. Olyckligtvis hafva vi ej kunnat få denna biografi. </footnote>. I ynglingaåren begaf han sig ut på landet, tog der tjenst på en landtegendom — estancia — blef snart den skickligaste ryttare och jägare i Pampas, och fick sig uppdragen förvaltningen af en rik familjs söder ut från staden belägna vidlyftiga gods. Det påstås att anledningen, hvarföre han lemnat sin faders hus, var att han i vredesmod slagit sin moder, men detta är väl blott en lös sägen<footnote>Se: Montevideo ou Une nouvelle Troie, af Alex. Dumas, Paris 1850. En ganska pikant liten bok, men just ej utmärkt för sanningskärlek. Åtskilliga der förekommande anekdoter har författaren i äldre böcker sett, eller under vistandet i Buenos Ayres år 1841 hört.</footnote>. Han skötte de anförtrodda egendomarna med drift och skicklighet, och förstod att i hög grad tillvinna sig landtbefolkningens tillgifvenhet och aktning. Med de talrika gauchos och peoner (dagsverksfolk), han hade under sig, förde han med framgång krig mot de indian-hopar, som stundom anställde förödelser i trakten, och då kommo staden på mycket närmare håll än numera. Det är ganska troligt att den militäriska ordning och tukt, han införde bland sina underhafvande, varit en förberedelse till de större företag, hvaruti vi snart finna honom invecklad. Den federala styrelsen visade inga prof på förmåga, och Artigas råkade i oenighet med Ramires, som slog honom och dref honom in i Paraguay, hvarest han qvarhölls af doktor Francia, och skall hafva lefvat tills för ett par år sedan. I spetsen för provinsen Buenos Ayres' styrelse kom juristen Rivadavia, oaktadt sina kända unitära åsigter. Från honom förskrifver sig det mesta goda i förvaltnings- och lagstiftningsväg, som finnes i landet, men hans uppförande tyckes hafva varit något ovarsamt, och han blef aldrig rätt omtyckt. En ny kongress sammanträdde 1824, och Rivadavia fann sig så motarbetad, att han nedlade styrelsen, som uppdrogs åt general de las Heras. Följande året, 1825, reste sig Banda Oriental, som sedan 1817 varit i Brasilianarnes händer. I spetsen för resningen stodo Lavalleja och den sedan så ryktbare Fructuoso Rivera. Argentinska republiken, föga belåten med Brasiliens nära grannskap, understödde Orientalerna, och invecklades derigenom i ett kostsamt och mattande krig. Rivadavia blef 1826 åter president, och mot slutet af året utkom en ny på unitära principen stödd konstitution. Följande året nedlade Rivadavia