eller misshandlas af ströftrupper eller förrymda soldater. Det påstods att mängden bland de mera sansade af Rosas' anhängare nu önskade hans störtande, emedan de i annat fall befarade ett upprepande af 1840 och 1842 års strupskärningar, fast i vida större skala. De följande händelserne äro nogsamt kände: huru Rosas blef slagen vid Santos Lugares, huru general Pacheco under striden gick öfver till Urquiza, och huru den fallne diktatorn med sin dotter på ett engelskt örlogsfartyg funno en fristad och sedermera reste öfver till Europa. Redan i Juli syntes i den på engelska, franska och spanska i Buenos Ayres utkommande tidskriften Archivo Americano början af en lefnadsteckning öfver Urquiza, författad af skriftens redaktör, Pedro de Angelis. Denne man skall ega vidsträckta kunskaper, och har riktat dessa länders historia och geografi genom uppletande och utgifvande af en mängd gamla handlingar, som legat förglömda och okända i republikens arkiver. Nämnde lefnadsteckning har till titel ”en förrädares lefverne,” och vi kunna ej afhålla oss från att lemna läsaren några små utdrag derutur. Den börjar sålunda: ”Kort efter sedan Entrerianska pressens anarkiska tendenser blifvit bekanta, höjde sig från alla kanter af republiken ett skri af allmän förtrytelse öfver förrädaren Urquizas till sitt ursprung omotiverade och orättfärdiga, till sitt syfte vansinniga och befängda, nedriga affall. Ehuru sölad i brott, hvilka vi under denna artikels lopp skola berätta, skulle denne man åter kunnat komma sig upp genom det ädelmodiga beskydd han rönt af general Rosas, som fästat honom vid nationens ärorika företag. Han ägde ingen egenskap, som kunde bidraga till hans upphöjelse; utan kunskaper, utan talanger, vildsint till sin karakter, af förderfvade seder, spelare, liderlig, var han bestämd att vältra sig i laster och sluta sitt lif på schavotten.” Härpå följer en lång lista på alla de missdåd och grymheter, hvartill Urquiza allt sedan sitt inträdande i tjenst (1823) gjort sig skyldig, I sin ifver att rätt grundligt nedsvärta honom, har den värde don Pedro alldeles sprungit målet förbi. Läsaren kan ej undgå att till mig framställa frågan huru det är möjligt att den man, som långliga tider begått dylika gräsligheter, ej allenast gått ostraffad, utan tvärtom oupphörligt blifvit använd, framdragen och berömd, och slutligen i flera års tid fått stå i spetsen för en talrik truppstyrka, hvarigenom man satt honom medel i händerna till en stor del af de efter hans affall så ifrigt klandrade brottens utförande. De kunna omöjligt undgått regeringens, det vill säga Rosas' uppmärksamhet, och om Urquiza undgått straff, måste orsaken således vara antingen att Rosas ej kunnat eller ej velat straffa honom. Det förra motsäges af diktatorns kända energi och förmåga att göra sin vilja gällande, och det återstår då ej annat än