sand och småsten. Landet liknar alldeles det vid Spiring Bay. Den branta stälpa, hvarmed det stupar mot stranden, liknar till utseendet mycket Englands kritkust, men består enligt King af lera, liggande i fullkomligt vågräta lager, af hvilka en del äfven innehålla grus och kiselstenar. Från foten af stälpan till högtvattenslinien består stranden af kiselstenar och grönaktig lera, mellan sistnämnde linie och lågtvattenslinien af samma grönaktiga lera, som genom bränningens verkan blifvit hopklappad till stenhårdhet. Bottnen fortfar ett stycke ut i sjön af samma beskaffenhet och bildar en en till tvåhundrade alnar från stranden dermed parallelt löpande ås, öfver hvilken en båt knappt flyter vid lågt vatten. Derutanför ökas djupet gradvis och bottnen består af lös grönaktig dy. Höjdskillnaden mellan lågt och högt vatten är vid springtid trettioåtta fot <footnote>Se Adventure's och Beagle's resa, I. 7—8.</footnote>. Klockan 8 om aftonen passerade vi Cap Virgenes på ungefär tre mils (½ sv. m.) afstånd. Ofantliga skaror af sjöfågel betäckte stora sträckor af farvattnet förut: deras plaskande upprörde vattnet så starkt, att man på något afstånd ej kunde tillskrifva dess skummande annan orsak än bränningar. Vi styrde nu sydvest långs med landet för att passera Dungeness udde, så benämnd af sin likhet med udden af samma namn på engelska kanal-kusten. Den är låg och består af sten och grus, hvarpå bränningen oftast bryter temligen våldsamt. Östra delen af Eldslandet var nu i sigte: det liknar till sin bildning alldeles Patagonien, ehuru aflägsna betydligare höjder visa sig. En stor rök sågs uppstiga derifrån. Vinden var nu helt laber, men tiden satte inåt Possession Bay, sundets östra öppning, och klockan ½ 11 ankrade vi sydvest om Dungeness udde på tjuguåtta famnars djup och lerbotten. Mörkret hindrade nu att skönja andra än de närmaste delar af landet. Vädret hade hela dagen varit serdeles vackert, och Eugenies inträde i Magalhaens ryktbara sund gjordes under den praktfullaste solnedgång någon inbillning kan tänka sig: ingen beskrifning kan derom gifva något begrepp. Dylika praktscener måtte ej vara ovanliga i dessa trakter. D'Urville omtalar en i sin Voyage au Pole Sud (I. 87 och noter), hvilken tyckes hafva gjort ett djupt intryck på så väl honom sjelf som flera af hans skeppskamrater. Innan vi nu segla vidare in i sundet, vilja vi i korthet redogöra för de märkvärdigaste expeditioner som besökt detsamma<footnote>Uppgifterne äro tagne dels ur originalerne, dels ur d'Urvilles Voyage au Pole Sud, och dels ur Adventure's och Beagle's resor.</footnote>. Portugisen Ferdinand Magalhaens, i tjenst hos Kejsar Carl den Femte, upptäckte den 21 Oktober 1520 östra inloppet af det sund, som ännu bär hans namn. Dagen var då, såsom ännu, den heliga