Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- V. Segling från Montevideo genom Magalhaens Sund till Valparaiso.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Port Gallant, hvarifrån en frisk ostlig vind förde honom ut i Stilla
Hafvet, som han nådde d. 26 Januari 1768.
På 1790-talet sände spanska regeringen Don Antonio de Cordova
med fregatten Santa Maria de la Cabeza för att undersöka sundet.
Cordovas beskrifning derpå skall vara både fullständig och noggrann,
men har numera blifvit utträngd af andra vida fullständigare.
Oaktadt dessa trakters ödslighet och hårda klimat erbjuda de
dock föremål för handeln. Dessa äro den stora mängd skälar, hvaraf
såväl Patagonske kusterne som Eldslandets öar och vikar, Falklandsöarne
och de längre söderut belägne ögrupper öfverflöda, eller rättare
öfverflödat, ty de förföljelser, för hvilka dessa djur en lång följd af år
varit utsatte, hafva så minskat deras antal och gjort de öfrigblifna så
skygga, att fångsten numera är obetydlig mot förut, då den ofta var
serdeles lönande. Skälarne äro af flere olika slag, benämde sjö-elefanter,
sjö-lejon, sjö-leoparder, pels-skälar m. fl. slag, ej fullkomligt utredde
af de naturkunnige. Amerikanare och Engelsmän hafva täflat i ifver
att bedrifva skälfångsten. Vanligen hafva mindre skonertar begagnats
dertill; deras handterlighet har satt deras tilltagsna befälhafvare i
stånd att intränga i de många sunden och rännorna mellan Eldslandets
olika öar, hvarest råseglare ofta alls icke kunna taga sig fram, och
som ej heller för andra än skälfångare erbjuda något intresse, det
vetenskapliga oberäknadt. De underrättelser dessa sjöfarande meddelat
äro väl oftast alltför osammanhängande, deras på måfå uppritade
kartor alltför osäkra annat än såsom ledning för ordentliga undersökningars
anställande; men man träffar dock ibland dem man som ganska
mycket gagnat geografien och vetenskapen, och som ej tvekat att
oegennyttigt allmängöra sina upptäckter, af hvilkas hemlighållande de
nog skulle kunnat hafva dragit fördel. Bland dessa förtjena i
synnerhet att nämnas Amerikanaren Palmer och engelsmännen Weddell och
Biscoe, af hvilka Weddell nalkats södra polen vida närmare än någon
före eller efter honom, med undantag af James Ross och hans
kamrater på Erebus och Terror. En annan Amerikanare, Morrell, har äfven
lemnat underrättelser om dessa trakter, men hans uppgifter äro så
otillförlitliga och ofta påtagligen osanna, att de sakna nästan allt
värde. D'Urville kallar honom en sagoberättare (”fabricateur de contes”),
och vi skola snart meddela ett bevis för denna beskyllning.
Englands uppmärksamhet hade emedlertid blifvit riktad åt dessa
farvatten, och spekulationer på Falklands-öarne, som också snart
blefvo af Engelsmännen tagne i besittning och koloniserade, torde väl
äfven dervid varit med i spelet. Kapiten King afsändes 1826 med två
väl utrustade fartyg, Adventure och Beagle, för att undersöka och
upprätta kartor öfver hela den sydliga delen af Södra Amerika, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Feb 5 14:36:46 2026
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/eugenie/1/0107.html