han fortfor dermed, med endast korta afbrott, till medlet af 1830, då han återvände till Europa. Hans medhjelpare, kapiten Stokes (befälhafvare på Beagle), sköt ihjäl sig i Port Famine 1828, och efterträddes af kapiten Fitz-Roy, som 1831 åter afsändes med Beagle för att fortsätta det ännu ej afslutade arbetet, hvarmed han var sysselsatt tills mot slutet af 1834, då han genom Stilla Hafvet begaf sig på hemvägen, hvarunder han dock riktade sjöväsendet med kartor och beskrifningar öfver Södra Amerikas vestkust, Galapagos-öarne, m. fl. ställen. Resultatet af Kings och Fitz-Roys arbeten är ett stort antal kartor och hamnspecialer, med åtföljande beskrifningar, hvarigenom sjöfarten i dessa trakter blifvit så säker som klimat och herrskande väderlek medgifva. Engelska fregatten Fisgard passerade 1846 genom sundet, och tillbragte der sexton dygn, utan att göra något uppsåtligt uppehåll på något ställe. Den var på grund på Triton-hanken i Gregory Bay, och mistade ett ankare i Swallow Bay på Eldslandet. I Rio hade kommendör-kapiten Virgin besökt dervarande amerikanska kommodoren M'Keever, hvilken för några år sedan försökt samma väg med en däckad korvett. Efter att hafva kommit igenom ”first narrow”, hade han måst ankra, för tilltagande storm fällt äfven det andra kranankaret, men båda kettingarne hade sprungit, och han hade derpå hållit tillbaka i Atlantiska hafvet och gått kring Cap Horn. Kort innan ankringen, hade han mött en kanot med fem amerikanska matroser, hvilka på egen hegäran blifvit från ett hvalskepp landsatte på en af Eldslandets öar, men efter ett års vistande der funnit sitt lif så eländigt, att de på vinst och förlust begifvit sig af, för att antingen nå Falklandsöarna, blifva upptagne af något fartyg eller finna sin graf i hafvet. Commodor M'Keever afstyrkte hvarje försök att gå genom sundet. — Vi återvända nu till Eugenie och hennes äfventyr. Den 28 Januari kl. ½ 5 om morgonen gingo vi till segels mot en frisk bris af sydsydvest och ostvart löpande ström.På Dungeness udde sågs en skock stora svartbruna sjölejon, fyratio till femtio stycken: några vältrade sig i bränningen, andra stultade på stranden eller lågo utsträckta derpå. I nordvest syntes Aymond-berget och de dervid belägna fyra små spetsiga bergknallar, som fått namnet Aymonds söner, men ock benämnas Åsneöronen. De utgöra ett ypperligt känningsmärke för seglingen i Possession Bay. Aymond-berget är, enligt Fitz-Roy, omkring ett tusen fot högt öfver hafvet. På Eldslandet sågos flera stora rökar uppstiga. Den temligen gynnande sydsydvestliga vinden drog sig snart på vestsydvest, och vi kryssade hela förmiddagen, utan att komma mer än helt obetydligt framåt, förrän då strömmen kl. 11 stannade och snart derefter hörjade sätta vestvart.