till det fosterland, der de hafva slägt och egodelar; att han sålunda stämplar personer, som bekämpa revolutionärer och anarkister, och som äro stolte öfver att alltid hafva varit ordningens och styrelsens män. Jag hoppas att Ni min herre, vid betraktande af dessa och förut antydda omständigheter, täckes skänka mig samma deltagande, som Europas regeringar visat mig, och som jag rönt af Hans Maj:t Konungen af Sverige, den vidtberömde Bernadottes son. Vill Ni ej skänka mig det, utbeder jag mig den neutralitet, som folkrättens grundsatser föreskrifva, och hvilken en man af Edert rykte och karakter ej kan neka mig. A min sida erbjuder jag mig att respektera vänskapligt sinnade nationers rättigheter, beskydda handelns frihet, befordra de vänligaste förbindelser med Hans Maj:t Konungens af Sverige styrelse, och på allt sätt jag förmår tjena Eder. Provinsen Guayaquils förre guvernör, hvilken af general Urbina blivit afsatt och landsförvisad, kan gifva Eder vigtiga underrättelser. Till dess jag kan få äran att, enligt min önskan, personligen tala med Eder, undertecknar jag mig med utmärktaste aktning <tab><tab><tab><tab> Eder lydige och ödmjuke tjenare <tab><tab><tab><tab><tab> Juan José Flores.” Om Flores i detta bref ej skonat sin motståndares karakter, så får man ock å andra sidan medgifva, att det parti, i hvars spets Urbina nu stod, ej i afseende på Flores varit nogräknadt i sina uttryck. Hans person och styrelse skymfande artiklar stodo dagligen i tidningarna, men det påstods likafullt att han egde betydligt anhang i landet. Såsom bekant är hann hans expedition ej längre än till Puná, hvarest den af sig sjelf upplöstes, utan att hafva inom landet framkallat några demonstrationer till hans fördel. I hvilken händelse som helst kunde ej Eugenie för obestämd tid blifva qvarliggande på stället för att bevittna de båda partiernas strid, i synnerhet som intet svenskt intresse var att derunder skydda. Kommendör-kapiten Virgin lärer dock under sammanträdet hafva tillkänna gifvit, att, ehuru han ej fann sig befogad att blanda sig i general Flores' tvister med republiken, han likväl, så väl å sin regerings vägnar som enligt befullmaktigande af Englands, Förenta Staternas och Nya Granadas ombud i Ecuador, på det allvarligaste protesterade mot all plundring eller bombardering af staden, och att han gjorde generalen ansvarig för den skada till lif eller egendom, som genom sådant förfarande kunde tillskyndas der bosatte utlänningar. Härtill lemnade generalens fullmägtige det bestämdaste bifall. Vi fortsatte derpå vår väg framåt och läto Flores gå sin. Samma dag, d. 6, begrofs vår döde skeppskamrat, proviantförvaltaren Bagge. Middagstiden kom en liten bris af nordnordost,