är något lägre än de andra, som nå en höjd af 1,600 fot<footnote>Alla höjd-uppgifter för Galapagos-öarne äro hemtade ur: Voyages of the Adventure and Beagle, appendix 301—3.</footnote>. Deras konturer äro flacka och obestämda, och på det lägre landet mellan dem ses en mängd små vulkankratrar uppsticka. Det hela har ett högst ödsligt utseende, endast en och annan liten fläck här och der erbjuder någon skymt af grönska. Ned vid stranden syntes ett litet hus, vid hvilket ett par karlar bärande en stång med en liten flagg voro i rörelse. Så snart fregatten ankrat, skyndade alla, hvilka ej qvarhöllos ombord af tjenstgöring, i land. Den på stranden beständigt gående bränningen gör landningen obeqväm, ehuru den väl vid de flesta tillfällen utan fara kan verkställas, om man dertill väljer en sandstrand. Dylika anträffas öfverallt mellan de utspringande klippuddarne. Vi styrde på det lilla huset, och när vi kommit nära stranden vinkade en af de dervarande karlarne med sin flagg för att utvisa landningsstället. Följande hans ledning styrde vi in mellan några låga, svarta klippremsor, och befunno oss snart i en liten vik, som erbjöd en god båthamn, och hvarest man i all beqvämlighet kunde landa. Vi emottogos ofantligt vänligt af de två karlarna, som tycktes vara mycket trakterade af vårt besök. Deras antal ökades snart med en tredje, samt en pojke, som kom från det inre af ön, ridande på en boricka. Stranden vid landningstället består dels af sand, dels af lavaklippor, på hvilka en mängd brandgula krabbor kilade af och an. Huset var ett litet trähus af den sort som från Sverige utskeppats till Californien: bredvid det var ett skjul, hvarunder en gammal hvalbåt låg upplagd. Rundt omkring låg en stor mängd sköldpaddskal, dels gamla, dels efter nyligen dödade paddor, och kring dem svärmade otaliga flugor. Några qvistiga, besynnerliga buskar och små träd vexte i närheten, och ofantliga cactusar visade sina hotande taggar. Talrika småfåglar hoppade i buskarna, och voro så litet skygga att man stundom kunde slå ihjäl dem med ett spö. På kort afstånd från byggnaden var en täckt inhägnad, i hvilken ett stort antal af de beryktade sköldpaddorna, af hvilka ögruppen fått sitt namn, förvarades. Karlarne, som bebodde huset, voro från Ecuador, och hela folknummern på ön uppgick till fyra karlar, en qvinna och en gosse. De vistades här nere vid stranden endast då något fartyg besökte ön, annars hade de sin vanliga bostad i det inre, emedan vid stranden ej finnes någon tillgång på dricksvatten. Vi ledde samtalet på Breones och hans bedrifter<footnote>De i föregående kapitel berättade.</footnote>, och fingo nu full bekräftelse på de ogerningar denne bof och hans följe härstädes begått. Den ene af karlarne var den