lågo, bland andra den stora upplagan af United States Exploring Expedition. På väggarne hängde porträtter af konungens broder och företrädare, Liloliho eller Kamehameha den andre, och dennes favoritdrottning Kamamalu, båda år 1824 döda i London i messlingen; af konungen i Preussen och Blücher, samt af Kamehameha den store, konungens fader. Denna sednare tafla är klent målad, men uttrycket i den gamle furstens ansigte tyckes vara bra träffadt, och antyder glädtighet, slughet och beslutsamhet. Han föreställes klädd i den dyrbara kungliga mantel af gula fjädrar, för hvars tillverkande åtgått en tidrymd, som sett nio generationer bestiga thronen. Den fogel, af hyilken dessa fjädrar tagas, eger blott en dylik under hvardera vingen. Fogeln fångas med limspön, och slappes åter när de två dyrbara fjädrarna blifvit utryckte. Om det på denna kappa nedlagda arbete skulle uppskattas efter nu gällande arbetspriser, skulle dess värde uppgå till millioner i vårt mynt. Äfven sågs der ett porträtt af engelska amiralen Thomas, hvars minne, af skäl som framdeles skola nämnas, ännu är kärt och aktadt på Hawaiiska Öarna. Vi måste sanningsenligt bekänna att hela den omtalade ceremonien föreföll något löjlig. I och med detsamma man formligen erkänner Hawaiiska Öarna som ett oberoende konungarike, måste man naturligtvis också beqväma sig till att visa dess konung de ärebetygelse, som vanligen tilldelas regerande personer. Men det är omöjligt ätt alldeles bortvisa den tanken, att hela denna ståt är något för den beskedliga Kamehameha helt och hållet fremmande, eller annat än en honom af hans ministrar och förmyndare förelagd lexa, genom hvars upprepande han skall inbilla menniskorna att han uppnått europeisk bildning, och sålunda vinna ett anseende, hvilket skulle återfalla på styrelsens öfriga medlemmar. Herr Wyllie skall vara den som i synnerhet bedrifver ceremoni- och etikett-väsendet<footnote>Elakt nog skrifver nuvarande franska konsuln i San Francisco, M. Dillon: »I have met several times a french gentleman, and an englishman, both of whom, on learning that I was coming to the Sandwich Islands, mentioned Mr. Wyllie's name, alluded to his steam-like propensity to write and talk, observed he had gone abroad for the benefit and relief of all his acquaintances, particularly of the Reform Club, of which he had been, for some years past, the great bore; but concluding with the admission that he was not without abilities, had a good heart, and must now be in his element as he had an opportunity of showing off as a Lycurgus, but wondering what the Hawaiian people had done to merit this scourge.»</footnote>, och man får naturligtvis ej förtänka honom att han fordrar ett noggrannt iakttagande af hvad en gång blifvit i denna, väg stadgadt. Men huru som helst är det svårt att taga saken som riktigt allvare.