Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Honolulu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tredjedelar af jordlappens afkastning gick ut i skatter; blott en kom
brukaren till godo, och äfven den var ej alltid i säkert behåll. Någon
egentlig lifegenskap fanns ej, utan kunde hvar och en fritt flytta från en
höfding till en annan, och ofta hade samma man jordlotter under flera
olika höfdingar, för att vara mindre beroende af en endas godtycke.
Då naturligtvis ett stort antal underhafvande var en källa till magt
och inflytande, så var denna frihet ett temligen godt skydd mot för
mycket hård behandling från höfdingarnes sida; en dylik skulle
blottställt honom för att blifva utan underhafvande. Det är således
sannolikt att systemet i praxis blef mindre tryckande än den i Europa
ännu existerande lifegenskapen, oaktadt intet skydd fanns mot tillfällig,
af nyck eller passion förestafvad grymhet.
Likasom ännu bland flera af Indiska archipelagens malajiska folk,
begagnade höfdingarne sinsemellan ett eget språk, som med största
omsorg hölls hemligt; kom något ord deraf till de lägre klassernas
kännedom, blef det genast uteslutet och ersatt genom ett annat. All
rang var ärftlig, men berodde mera af modrens än fadrens. Detta bruk
var en naturlig följd af den gränslösa lösaktighet, som allmänt
herrskade. Tre olika klasser höfdingar funnos: man kunde kalla dem
furstar, högadel och knapadel. Vissa embeten medförde en högre eller
lägre af dessa grader. Höfdingarne af högsta graden fordrade af
folkmassan alla tecken af den djupaste underdånighet, hvars underlåtande
straffades med döden. Sålunda måste plebejen falla på sitt anlete, när
en sådan visade sig, han fick akta sig för att komma vid dess
person, eller nyttja något som den förnäme begagnat. Ännu 1818
blef en karl dödad derföre att han begagnat ett en höfding tillhörigt
klädesplagg. Den, hvars skugga föll på kungen, eller som ej kastade
sig framstupa när något bars till eller från honom, den som gick i
skuggan af en höfdings hus med krans på hufvudet, eller med håret
vått, eller med mantel på sig, hade döden att frukta till straff derför; och
brott mot en massa andra dylika stadgar, som ej ens bibehöllo sig
oförändrade, utan dagligen erhöllo nya tillägg, medförde samma följd.
Religionen var en oinskränkt afgudadyrkan, Några af gudar
dyrkades af alla, deribland intog gudinnan Pele ett af de förnämsta rummen.
Hennes bostad var i vulkanen Kilauea, hvarest hon hade en hel här
af drabanter och undergudar med besynnerliga namn, af hvilka vi
endast citera ett: Makoli-wawahi-waa, — det vill säga: den eldögade
båtkrossaren. Men utom de allmänt erkände gudarne hade hvar och
en mera betydande person en eller flera dylika, som naturligtvis äfven
dyrkades af hans underhafvande. Sådane gudar till- eller afsattes
efter behag. Deras bilder voro gjorda af trä och måste hafva varit
utmärkt fula, efter hvad man kan dömma af dem som finnas i behåll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
