Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Honolulu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sätt att gå till väga röjer sig ett öfvermod, som fann sitt nöje i att göra
strängheten så skymfande som möjligt.
Den ofvannämde Dudoit, numera fransysk konsul, skyndade sig
att draga fördel af den nyligen påtvungna traktaten, och snart anlände
ett med spirituosa lastadt fartyg, med hvilket trenne katholska
missionärer följde. Dessa herrar företogo sig; enligt sin vana, att försöka
vända upp och ned på den styrelses åtgärder, hvilken de ej kunde
beherrska, de upplöste efter godtycke redan ingångna äktenskap, och
franska konsuln protesterade mot hvarje band eller beskattning på
brännvins minutering. Kapiten Mallet, på franska korvetten Embuscade,
förenade sig med honom, och fordrade dessutom att regeringen skulle
på sin bekostnad anlägga en katholsk högskola, att ett stycke land, som
föregafs vara af Boki skänkt till katholska missionen, skulle blifva
denna tillställdt, samt att den skulle få rättighet att köpa hvad jord
den behagade. Enligt hvad vi hafva ofvan sett, voro de sednare
punkterne alldeles stridande mot landets lagar, och Boki hade ingen
rättighet att bortgifva någon jord. Det är bedröfligt att se huru en
nation, som säger sig gå i spetsen för civilisationen, åtskilliga gånger
i Stilla Hafvet uppträdt på ett sätt, som ingalunda bär syn för sägen
och endast kan ursäktas på grund af en trängande nödvändighet, något
som väl ej kan hafva förefunnits. Att med våld hindra en styrelse
att reglera brännvins-minuteringen inom landet, är något oerhördt;
men i politiken har blott funnits och skall alltid blott finnas en rätt
säkert gifven sats: rätt är det som lyckas.
Kort efter sistnämda händelse blef den ofvan ofta omtalade engelska
konsuln Charlton förgrymmad mot styrelsen och begaf sig till England,
lemnande en Mr. Simpson såsom vice konsul. Denne man måste hafva
egt en synnerlig energi och förmåga, hvilka egenskaper, i förening med
hans högt yttrade förakt för hela regeringen och afsigt att göra öarna
till engelsk besittning, väckt misstroende mot honom, och konungen
nekade att erkänna honom såsom konsul. I Februari 1843 anlände till
Honolulu engelska fregatten Carysfort, kapiten lord George Paulet,
hvilken, sedan några preliminära fordringar blifvet afslagna, den 18
Februari tog öarna i besittning för engelska kronans räkning. Konungen,
kännande sig för svag att göra motstånd, och fruktande brand och
plundring af staden, förklarade sig vika för våldet, men protesterade
på det kraftigaste mot de i hans suveränitet gjorda ingrepp. De många och
långa räkningar på skadeersättningar, som Simpson och hans vänner nu
uppgjorde, gå verkligen in på det oförskämdas område, men vi kunna ej
här meddela några detaljer derom. Regeringen beslöt att sända en agent
till England för att anropa dess styrelses ädelmod, och en ansedd
amerikansk köpman i Honolulu, vid namn Marshall, åtog sig detta uppdrag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
