försedd med kronometrar, kan man ej hysa tvifvel om klippans icketillvaro på nämnde ställe. På nya fransyska sjökort finnes den ej heller utlagd. En oss meddelad uppgift lägger den på 10° 58' N., 153° 54' V. Hade den legat der, skulle vi säkerligen sett den, ty noggrann utkik hölls, och vår kronometer-longitud kan ej hafva varit behäftad med andra än högst obetydliga fel, hvilket kan bestyrkas af i Honolulu och Tahiti gjorda observationer, ehuru vi ej här kunna lemna dessa plats. Den 31 på förmiddagen skuro vi nionde gradens parallel, och nästan i detsamma började vinden stillna af och blifva ostadig. Öfver hufvudet hade vi klar himmel, men kring horisonten stodo tjocka molnmassor. Den 1 Sept. blef likadan; det ena lilla vindkastet aflöste det andra, men deras öfvervägande riktning var från sydsydvest, och sedan föregående middag hade den vanligen snabba Eugenie ej hunnit mera än 15 mil (2½ Sv. m). Strömmen åt. vester hade alldeles upphört, och vattnets temperatur var 28°—29°. De fyra följande dagarna, d. 2—5 Sept., fortforo samma svaga vindar att kasta mellan nordost och syd, regnet nedstörtade emellanåt i strömmar, och en stark dyning från öster lät känna sig. Den 3 vid middagen var höjden af solens medelpunkt 89° 58'. Framåt middagen d. 6 började vinden stadga sig på ostsydost, himmelen klarnade hastigt, och alla tecken till sydost-passadens annalkande visade sig. Fregatten befann sig då på omkring 6° N. Den 7 var passaden redan ganska frisk. Sedan d. 2 hade strömmen satt oss 150 mil (26 sv. m.) åt O. t. N., eller 25 mil (4½ sv. m.) i dygnet. Det är samma ström som vi förut tvänne gånger på andra longituder anmärkt. Dess gränser voro på denna longitud (150°V.) skarpt bestämda, vi kunna säga 9° och 4° N. Någon märklig temperatur-skillnad märktes ej på hafvets vatten inom och utom dessa gränser. Den 7 skuro vi äfven parallelen af Walkers ö, hvilken på olika kartor innehar ganska olika lägen. Vår kurs bar ej inom synhåll för den, men några måsars närvaro tillkännagaf att land fanns inom en eller annan grads afstånd. I solnedgången den 8 skuro vi för femte gången under resan eqvatorn på 148° V., och fortsatte med frisk bris vår segling rätt söderut. Den 11 och 12 hade vi många små regnbyar, i hvilka några af våra numera mycket slitna segel skörades. Caroline-ön passerades på mycket för långt afstånd för att kunna skönjas, men vi kunna intyga att dess longitud ej är 148° 25' V., hvarest en del uppgifter lägga den. Den 13 om morgonen visade sig flera hvita tärnor, och vid middagen befunno vi oss 20 mil (3½ sv. m.) vester om lagun-ön Malivi, den vestligaste af den vidsträckta och talrika ögrupp, som fått