än middagstiden. Undvikande den efter franska fregatten Artemise uppkallade, tills hennes stötande derpå för femton år sedan okända bank, nalkades vi sedan hastigt, och den ena pittoreska utsigten öppnade sig efter den andra. Kl. ½2 veko vi omkring den i astronomiens historia anmärkningsvärda Venus-udden, hvarest Cook, Green och Solander d. 3 Juni 1769 observerade Veneris gång förbi solen. Udden är låg, något utspringande och prydd med höga kokospalmer. Vester om udden ligger Matavai-viken, i hvilken öns upptäckare, Samuel Wallis, ankrade den 21 Juni 1767, och som länge var den mest besökta ankarplats vid ön. Vi fortsatte vår väg till det åtta mil (1½ sv. m.) längre vestvart belägna Papeiti, hvarest man ligger bättre i skydd mot alla vindar. Franska guvernören har äfven der sitt residens. Kl. 2 e. m. drejade vi bi för att få lots. Efter någon väntan anlände en sådan, som just höll på att utlotsa en amerikansk brigg. Vi vände inåt land och ilade med frisk fart in genom den smala rännan mellan refven. Lotsen, en Fransos, stod på bogsprötsändan för att hålla utkik på de från botten uppstickande korallklumparna. Det blåste nu så styft att en nästan ny klyfvare blåste från stagliket, så att förstäng skyndsammast måste hissas. Kl. ½3 ankrade vi på fem famnars djup, efter ej fulla nitton dygns resa från Honolulu. I hamnen lågo franska ångbåten Phoque, med guvernörens, capitaine de vaisseau Page's standert, samt lastkorvetten Moselle. En officer ankom genast med guvernörens välkomst-helsning och erbjudande af det biträde, hvaraf vi kunde vara i behof. Mot aftonen stillnade brisen af, och kort efter solens nedgång herrskade ett fullkomligt lugn. <tab><tab><tab><tab> SLUT PÅ FÖRRA DELEN. * _________________________________________ STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1854.