könet vid lifsstraff förbjudne. Endast vid vissa högtidligheter egde undantag från dessa stadganden rum. Man kan naturligtvis ej förvänta någon utmärkt arbetsamhet hos ett folk, åt hvilket naturen nästan till skänks erbjuder allt hvad det för sitt uppehälle behöfver. Vid inträdet i en koja finner man oftast hela familjens medlemmar makligt utsträckta i sängen eller på golfvets mattor; kanske är en oeh annan bland damerna sysselsatt med att kamma sitt hår eller göra små papperscigarrer, en färdighet den de vid späda år lära. Man ser små flickor på fyra eller fem år helt behändigt tillverka dylika och röka dem med en ledighet, som täflar med den mest inrökta europeiska lejoninnas. Ett par andaktsböcker träffas i de flesta hyddor och tyckas vara flitigt nog begagnade, och man hör ofta psalmer sjungas, visserligen på ett högst enkelt, men ganska välljudande sätt. Qvinnorna hafva rena och klingande röster, och hålla god takt. Huruvida de fästa någon djupare mening vid sången, vilja vi låta vara osagdt: det förefaller som vore den snarare ett angenämt tidsfördrif, och den afbrytes ofta af ganska muntra samtal, för att om en liten stund åter börjas. Man blir alltid vänligt emottagen i hyddorna, bjuden att sitta eller rättare ligga ned, och pojkarne skickas, om de äro tillstädes, upp i kokosträden efter nötter, hvars saft eller mjölk är ganska läskande och af många högt värderas. Samtalet fortsattes under skratt och munterhet, men olyckligtvis kan fremlingen ej deltaga deri, emedan endast få af damerna kunna några ord engelska, utan får man hjelpa sig så godt man kan med tecken. Till hvad grad egennyttiga beräkningar ingå i det visade vänliga emottagandet, kunna vi ej säga, men det förefaller som skulle en fremlings besök vara en liten angenäm förströelse för sällskapet. Föga svårighet torde dock i allmänhet möta för bildandet af en närmare bekantskap med de unga flickorna, och slägtingarne lägga ej hinder i vägen för sådant. Det är ej ovanligt att, i likhet med hvad på Hawaiiska Öarna brukas, föräldrar och bröder åt fremlingen utbjuda sina döttrar eller systrar. En obegränsad lösaktighet var äfven här innan kristendomens införande rådande, och ehuruväl sederna nu skola vara betydligt bättre än förr, så bör man dock ej hafva för stora anspråk i den vägen, i synnerhet som närvaron af en fransk garnison ej är egnad att inplanta stränga kyskhetsbegrepp. De skaror af barn man ser leka i palmlundarne erbjuda en intagande anblick. Några springa i kapp, andra roa sig med spjutkastning, hvarvid de endast täfla om att kasta längst. Spjuten äro helt enkelt spön af två till tre alnars längd. Barnen äro gemenligen nakne, med undantag stundom af ett litet skynke om medjan, hvars lifliga färg angenämt afsticker mot det rödbruna skinnet. Håret är