Det egentligen faktiska af detta är väl sannt, och vi hvarken gilla eller ursäkta det brutala förfaringssättet. Men det kan ej undgå läsaren att hela berättelsen bär en oärlighetens pregel. En hel hop insinuationer förekomma der, hvilkas grundlöshet är temligen påtaglig, t. ex. den, att meningen var att dränka de katholska missionärerna. Ett brinnande hat till England genomgår d'Urvilles hela arbete, och han är ej så nogräknad när det gäller att gifva det luft. Hvad som ännu mera gifver anledning att betvifla att alltsammans hängde så rätt ihop, är den af en af Astrolabes officerare gjorda anteckning om det inre af Moerenhouts handlingssätt <footnote>Nyssnämnde del af Voyage au Pol Sud, sid. 403.</footnote>. Meurenhout dref, som nämndt är, perlfiske, och det påstås att han gjort en liten öfverenskommelse med de heliga fäderna om monopolium på fisket kring Mangareva, hvilket för missionen medförde den fördelen att andra fartyg ej mer komme att besöka dessa öar, dem den ville sköta på egen hand. Vi vilja ingalunda förtänka missionens medlemmar detta sträfvande, men undra blott huru de skulle hafva upptagit ett par protestantiska missionärers uppträdande på Mangareva. Frankrikes styrelse skyndade emedlertid att såsom en skymf mot nationen hämnas den mot en religion riktade åtgärden, och drottning Pomare fick snart vidkännas ledsamma följder af Pritchards våldsamma förfarande. Fregatten Venus, kapiten Dupetit-Thouars, anlände, och upprättelse begärdes för den tillfogade skymfen, hvarjemte 2000 piaster fordrades såsom skadeersättning åt missionärerna. Det tyckes som dessa herrar således ej varit illa försedda med reskassa, och om man ville göra insinuationer mot herrar Laval och Carret, så vore visserligen ingen svårighet för handen att med anledning af denna fordran framkomma med dylika. Penningarne utbetalades, men Frankrikes smak för inblandning i öns inre angelägenheter var nu en gång retad, och likasom på Hawaiiska Öarna försummades ingen anledning till sådan. Den redan omtalade kapiten Laplace på fregatten Artemise visade här samma uppförande hvaraf vi ofvan anfört prof, och om de beskyllningar amerikanska kommodoren Wilkes gör honom äro grundade, så har utan tvifvel öns befolkning giltig anledning att beklaga sig öfver Fransmännens förfarande. Vi taga för afgjordt att religionen hela tiden blott varit ett svepskäl och verkliga ändamålet att erhålla en fast punkt, från hvilken Englands stigande inflytande i Stilla Hafvet kunde motarbetas, och dess handel derstädes i händelse af krig oroas. Innan kort se vi ock amiral Dupetit-Thouars i franska regeringens namn öfvertaga protektoratet öfver Tahiti med underlydande öar, samt på samma gång ockupera Marquesas-gruppen. Protektoratet är nu tio