som en genompiskad bof. För ofördragsam sekterism, herrsklystnad och egennytta kan han väl ej fritagas. En anledning till stridigheter yppades snart, då efter katholska missionens grundande på Mangareva (1834) ett par af dess medlemmar begåfvo sig till Tahiti. Dessa båda herrar, Laval och Carret, landstego der nemligen och började predika, samt erhöllo, enligt sitt egna intyg, talrika anhängare, ehuru anledning är att tro att antalet i verkligheten var högst obetydligt. De blefvo emedlertid snart gripne och förde till Papeiti, hvarest de förständigades att genast lemna ön. Vi taga oss friheten lemna d'Urvilles berättelse om förloppet, sådant han hört det af Laval <footnote>Voyage au Pole Sud. III. 207.</footnote>. ”Pritchard, hvars öfvermod och anspråk tillvext genom den framgång han rönt i denna sak, kände ej mera några gränser och iakttog ej mera någon måtta. De två katholske presterne hade blifvit herbergerade af M. Moerenhout. en Belgier, som på Tahiti bedref perlfiske och af Förenta Staternas styrelse blifvit utnämnd till dess konsul. Man bör ihågkomma att M. Moerenhouts uppförande var så mycket mera hedrande, som han satte sin syssla som konsul på spel: ty det var sannolikt att de amerikanske missionärerne skulle göra gemensam sak med sina trosförvandters Engelsmännen, blifva honom fiendtliga och söka att så mycket som möjligt skada honom.” ”Då de båda missionärerne tillsades att lemna ön, svarade de att de veko för våldet och voro beredde att lyda, men begärde tid att afvakta något fartygs afgång till Mangareva, eller åtminstone till Valparaiso, och förbundo sig att under tiden ej offentligen göra någon religiös demonstration. Denna så naturliga begäran blef på Pritehards anstiftan afslagen.” ”Vidare, alltid på tillställning af Pritchard, som ej gaf sig ro förr än han fått sina motståndare från ön, skickades någre banditer, dem man benämnde polistjenstemän, till de båda missionärernes bostad för att verkställa utslaget. På det man ej skulle kunna förebrå sig att hafva kränkt en konsuls hemfrid, påfann den värde Pritchard den utvägen att låta sina drabanter intränga genom husets tak; de utdrogo på denna väg de båda franska missionärerna, släpade dem till stranden, och kastade dem ombord på en liten skuta af tjugo tons drägtighet, hvars skeppare tvangs att föra dem hvart de behagade. Utan tvifvel hoppades man att de skulle omkomma på denna bräckliga farkost. Det är tydligt att alla deras medförda saker plundrades, och förlusten uppskattades, de förlorade resekostnaderne inberäknade, till 10,000 francs. Båten mötte utanför Tahiti ett amerikanskt fartyg, som förde de båda missionärerna till Mangareva.”