Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Uppehåll på Tahiti; Segling derifrån till Sydney.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förolämpande i frågorna. Det medförde verkligen en känsla af lättnad
att åter komma ut i det fria.
Fransoserne kommo ej utan strid i besittning af ön. Öboerne
visade sig ganska käcka, men oaktadt den för försvaret gynnande
terrängen i öns inre, var dock att förutse att motståndet ej skulle
blifva mycket långvarigt. Dels förstodo de sig föga på skjutgevärs
begagnande, dels felades dem snart ammunition, och bergstrakten
erbjöd ej de vanliga lifsmedlen. Ihärdighet har dessutom aldrig varit
någon utmärkande egenskap hos Tahitiern. Fransyska soldaten förstår
nog att ställa sig väl med folket, och vi hörde till och med en engelsk
missionär, Mr.Howe, medgifva att infödingarne ej hafva att beklaga
sig öfver det bemötande de från individernes sida röna. Det oaktadt
hafva vi hört flera karlar, på tillfrågan om huru de tyckte om
Fransoserna, med en mycket martialisk min svara: ”no good”. Orsaken
dertill är väl den minskning i besökande fartygs antal, och således i
tillfällen till arbetsförtjenst för öboerna, som blifvit en följd dels af
de vidlyftiga hamnförordningar med höga böter för uraktlåtande af
hvarje formalitet, i hvilka Fransmännen tyckas finna så mycken smak,
dels af den minskning i tillgång på lifsmedel som förorsakas af den
på ön förlagda garnisonen. Möjligen är just meningen med
hamnförordningen att bortjaga alla engelska fartyg; men då de amerikanska
säkert följa deras exempel, torde öns handel blifva så godt som ingen.
I allmänhet tyckas ej Fransoserne innehafva konsten att bringa en koloni
till blomstring. Infödingarne äro ålagde att en dag i veckan arbeta på
regeringens planteringar, och man kan begripa att sådant ej är i smaken.
Af den bitterhet, hvarmed de Fransoser, som skrifvit om dessa
trakter, yttrat sig om de protestantiska missionärernes ofördragsamhet,
skulle man hemta skäl till den förmodan, att franska styrelsen, sedan
den en gång blifvit herre på täppan, skulle föregå med exempel i
motsatt riktning, af fördragsamhet och liberalitet. Sådant har likväl ej
varit förhållandet. De protestantiske presterne hafva väl ej blifvit
förbjudne att predika, men deras predikningar hafva underkastats en
sådan censur, att de fleste upphört att utöfva sitt kall, och några till
följe af de oupphörliga trakasserierna sett sig nödsakade att lemna ön.
De infödde hafva alldeles förbjudits att predika utan serskildt tillstånd
af guvernören. Det påstås att endast ett ringa antal infödingar öfvergått
till katholska läran. Styrelsen tillät i början försäljning af spirituosa
till infödingarne, men verkningarne deraf visade sig snart så
förstörande, att det af de engelske missionärerne deremot förr
utverkade förbud åter upplifvades.
Oss personligen visade guvernören, M. Page, den största artighet
och gästfrihet. Bland officerarne, såväl af flottan som de båda den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
