Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Uppehåll på Tahiti; Segling derifrån till Sydney.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillhöriga regementena, voro de fleste, som vanligt bland fransyska
officerare, män af bildning och kunskaper. Vi emottogos med utmärkt
gästfrihet, hvilken dock medförde den olägenheten att upptaga nästan
för mycket af vårt korta vistande på stället, det man tyckte sig kunna
använda bättre än på ätande och drickande. De middagar, hvarpå
vi inbjödos, voro icke destomindre ganska nöjsamma, och med tillhjelp
af öns produkter och från Frankrike medförda läckerheter var köket
sådant att det skulle tillfredsställt personer med mycket större anspråk
än våra. Hos guvernören var, utom chefen, trenne officerare eller
civile hvarje dag bjudne till middagen.
Under hela vistandet på Tahiti drefs ombord en liflig handel med
frukt, snäckor och koraller, hvilka betalades dels med penningar, dels
med gamla linnekläder. Innan afseglingen såg man hvart man vände
sig endast naturalster: men efter en liten tids vistande till sjöss
försvunno de småningom, sedan de blifvit sönderslagna eller deras egare
ledsnat vid dem.
En dag kom en Engelsman ombord medförande sin hustru, som
var från en af Marquesas-öarna, jemte hennes broder. Frun var liten
till vexten och ej utmärkt för någon slags fägring, samt tycktes något
besvärad af den europeiska drägt hon iklädt sig. Intet fattades
deruti, hon hade både hatt och handskar, strumpor och tygkängor.
Hennes broder var en liten smärt ung man, med ganska vackra anletsdrag;
hans ansigtfärg, der den ej täcktes af de stora tatuerade figurerna,
tycktes något litet mera rödaktg än Tahitierns. Vid ombordkomsten
var han alldeles handfallen af förvåning, emedan större fartyg
sällan eller aldrig komma till hans ö. Han tycktes mycket liflig och
uppmärksam; erbjuden ett glas vin, visste han först ej rätt om han
skulle våga smaka derpå, men läppjade slutligen på det, sedan han
först rådgjort med svågern, och störtade derefter med synbar
förnöjelse vinet i sig.
Den 19 hade fregatten besök af guvernören, hans stab och
cheferna på de båda franska örlogsfartygen, hvilka personer af
kommendör-kapiten Virgin blifvit inbjudne på frukost. Afseglingen var utsatt
till eftermiddagen samma dag, men fregatten qvarhölls af stiltje.
I dagningen den 20 Sept. lättade vi och höllo med en lätt
landbris ut till sjöss, hvarest brisen snart kom frisk från sydkanten. Kl.
½10 drejade vi bi utanför den på Eimeos norra sida belägna
Taluviken, och tvänne båtar afsändes i land med de naturkunniga och ett
par af officerarne. Chefen begaf sig äfven i sin gigg till ön, och
fregatten höll utanför med små slag. Den nämnde viken heter egentligen
Opunohu, men har allt sedan Cooks tid blifvit kallad Talu eller
Tareu efter en deri liggande liten holme af detta namn. Mot sjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
