Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Uppehåll på Tahiti; Segling derifrån till Sydney.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tycktes ej lida någon plåga deraf, utan hoppade och dansade för att
visa att det tjocka benet ej var honom till besvär.
Med båtarne fulla af frukt och naturalster begåfvo vi oss kl. 5
e. m. åter ombord, och innan solnedgången styrde Eugenie med god
fart en kurs, som ledde mellan Raiatea och Tubuai-Manu, eller Sir
Charles Saunders ö. Vinden var frisk på sydost och vädret skönt.
I dagningen den 21 syntes på afstånd Raiatea framskymta. Innan
kort torde denna ö med kringliggande grupp blifva engelsk besittning;
en af dem är redan utsedd till halfvägs-station för den tillämnade
ångbåts-linien mellan Panamá och Australien. Amiral Moresby hade
nyligen tagit alla der belägna hamnar i ögnasigte.
Vädret fortfor oförändradt den 22, många hvita tärnor visade sig.
Frampå natten blef vinden ostadig, och nästa morgon sprang han tvärt
genom ost på nord, samt fortsatte att vrida sig samma väg, så att
han innan dygnets slut hunnit ända till nära syd. Några små
regnbyar läto känna sig och aflägsen blixt syntes. Under följande natt
passerade vi norr om öarna Uitate och Manuai, tillhörande Cooks
archipelag, och de syntes ännu vid dagningen i sydost. Kl. 8 f. m.
fingo vi Uaitatate i sigte och bibehöllo den till på eftermiddagen.
Den består af några kullar och omslutes af ett korallref. Ett ostvart
styrande barkskepp mötte oss. Väder och vind hade återtagit den inom
passadens regioner vanliga beskaffenheten.
Sålunda fortsatte vi tvänne dagar att med god fart hålla vestvärt
längs nittonde parallelen, utan att något anmärkningsvärdt inträffade.
Den lilla enstaka, obebodda, af Cook upptäckta Palmerston-gruppen
passerades ej inom synhåll. Den 27 kl. ¾10 f. m. fingo vi Savage
Island, eller, som den af infödingarna benämnes, Inui i sigte. Kl.
¼3 e. m. passerade vi förbi dess sydliga udde och drejade strax
derefter bi utanför en bugt på öns Sydvestra sida.
Duperré lägger öns södra spets på 19° 10’ S. och 169° 50’ 16" V.
Af oss gjorda observationer gåfvo alldeles samma latitud, men en
longitud af 169° 58’ V. Som våra tre kronometrars gång kort förut på
Tahiti blifvit väl bestämd, våga vi påstå att vår longitud är riktigare
än den af Duperré uppgifna, och i Sydney förnyade observationer af
urens gång gifva ytterligare styrka åt detta påstående[1]. Vestligaste
uddens longitud är 170° 0’ 27" V.
Ön är af medelmåttig höjd, omkring 4—500 fot, och synes från
ett vanligt fartygs däck på 25—30 mils (4—5 sv. m.) afstånd. Den
har flacka konturer och bildar en platå, omgifven af en lägre afsats,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
