Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Uppehåll på Tahiti; Segling derifrån till Sydney.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som åter nere vid stranden omgifves af en ännu lägre, hvilken sköljes
af bränningen. Sluttningen mellan platån och afsattsen lutar omkring
45°, och är kal; för öfrigt är ön till större delen skogvuxen.
Bergarten är mörk till färgen och tyckes vara af vulkaniskt ursprung.
Vågorna hafva i de klippor, som bilda stranden, utgräft en mängd
besynnerliga grottor. Något spår till korallref kunde ej af oss
upptäckas. Skogen hade ett grått och dystert utseende, en följd af de
många förtorkade träd som sågos uppsticka derutur. På öns östra
och södra sidor göra bränningarne och strandens beskaffenhet all landning
omöjlig, såvida ej någon af oss ej sedd liten vik finnes, men på
den sydvestra bildar stranden en bugt, inuti hvilken ett sandigt ställe
erbjuder en landningsplats, som åtminstone när passadvinden blåser
bör vara någorlunda tillgänglig.
Babords båt armerades och firades i sjön, och afgick under
chefens eget befäl inåt ön. De öfriga medföljande voro doktor Kinberg,
magister Andersson, pastor Ponten och författaren. I ombord befintlige
resebeskrifningar hade vi fåfängt letat efter uppgifter om ön; vi
skola snart få se att sådane ej saknas, ehuru de äro knapphändiga.
Under vägen sågo vi rök uppstiga från ön, och kort derefter blefvo
vi varse några kanoter, som kommo paddlande oss till mötes. Då
deras antal hastigt ökades och vi redan befunno oss på ett temligt
afstånd från fregatten, ansåg chefen det mindre rådligt att landa,
hvarföre vi vände utåt för att åter ro ombord. Då vi likväl önskade
draga infödingarna med oss, rodde vi helt långsamt undan, och snart
hade vi några kanoter långs sidan. I hvarje af dem voro fyra män
af det vildaste utseende: deras spjut stodo resta i kanotens förstäf
eller lågo på de stänger, som förena utliggaren med kanoten. De
ropade åt oss och tecknade att vi skulle landa; vi vinkade åt dem
att följa oss ombord, visande dem glasperlor och dylika bland vildar
omtyckta varor. En röd bomullsnäsduk utkastades och blef af den
främsta kanotens besättning uppfiskad under stojande glädjerop.
Vi fortsatte sakta vår väg ut till fregatten, och de främsta
kanoternas besättningar ansträngde alla sina krafter för att ej blifva
upphunna af de efterföljande. Vid hvarje paddeltag slängde vildarnes
långa yfviga hår kring deras hufvuden, hvilket erbjöd en ganska komisk
anblick. Då båten lade till vid fregatten, voro ej mindre än fjorton
kanoter i sällskap, och så snart han blifvit hissad, inbjödos öboerne
ombord. Det dröjde några ögonblick innan någon af dem vågade
efterkomma vår begäran, men snart kom en uppföre fallrepstrappan
och tog ett steg in på däck, hvarest han möttes af pastor Pontén,
som räckte honom en knippa glasperlor, hvilka han ryckte till sig,
lemnade ett spjut och ett par sockerrör i utbyte, och hoppade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
