stället för den hittills begagnade, som befunnits bristfällig. Från vår ankarplats pejlades Haanos nordvestliga udde i N., och Huahogu i N. V. t. V. ½ V. Rätta platsen är längre åt sydvest, ungefär midt för öppningen mellan Foa och Lefuka. Bland de under d'Urvilles expedition 1837—40 upprättade kartor finnes en special deröfver. Haano, Foa och Lefuka äro af nästan samma storlek och förenas af ett korallref, som omkransar deras stränder, till en enda sträcka, hvars riktning är i ungefär nordost och sydvest. Mellan de båda förstnämda ligger den lilla Nonganamu, och söder om den sista flera små öar. Åt vester uppsticka, utom Huahogu och dess båda grannar, åtskilliga små öar af med dem likartad beskaffenhet, och långt bort ses Kaa och Tofua höja sig. Såväl Foa som de båda bredvidliggande öarne äro helt låga, men de höga träd, hvarmed de äro beväxta, göra att de synas på temligt afstånd. Naturligtvis dröjde man ej länge att begifva sig i land och taga stället i ögnasigte, men till vår olycka hade det förut vackra vädret undergått en obehaglig förändring, i det strida regnskurar läto känna sig och snart förvandlade hela ön till en smutspöl. Annars äro de vandringar ön erbjuder bland de behagligaste man kan tänka sig; på små beqväma gångvägar kan man färdas kring hela ön, och de höga träden skydda derunder vandraren nästan fullkomligt mot solstrålarna. Träden och växterna äro ungefär desamma som på de redan beskrifna öarna. Ett slags stora träd med ofantliga, oftast ihåliga stammar tyckte vi oss dock ej hafva sett. På små uppröjda ställen stodo infödingarnes kojor, hvilka i betydlig mån skilja sig från de tahitiska. De hafva nemligen i midten en öppen genomgång, och på hvardera sidan om denna en liten kammare. Byggnadsämnet är blad och rör flätade vid en stomme af trä. Den nyssnämnda öppningen stänges vid behof med mattor. Grisar funnos i mängd kring husen, och höns flögo i halfvildt tillstånd bland buskarna. Med en förrymd amerikansk matros, mulatt till nationen, som någon tid uppehållit sig på ön och kände språket, till vägvisare, besökte vi åtskilliga hus för att upphandla grisar för gunrummet. Öfverraskade af regnet togo vi vår tillflykt hos ett par unga damer, och beslöto att hos dem intaga en liten polynesisk frukost. Vår mulatt afsändes således för att anskaffa brödfrukt, bananas och en höna, hvilken sednare han måste skjuta med båge, ett vapen, som här begagnas till jagt. En af de förnämas hufvudsakliga förlustelser är att dermed anställa jagt på de stora råttor, hvaraf öarne öfverflöda. Vår måltid tillagades alldeles på det sätt, vi redan en gång beskrifvit såsom brukligt på Tahiti, och vi måste erkänna att rätterna voro mycket smakliga, isynnerhet brödfrukten, som nästan alldeles liknar