Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Uppehåll på Tahiti; Segling derifrån till Sydney.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med namnet Moie, hvars muntra sinnelag blef alla ombord varande en
förlustelse. Han var vid ankomsten iklädd en drägt af allra lättaste
slaget, men uppkläddes ombord, och presenterade sig snart i hvita
pantalonger, grön promenadfrack och hatt. Naturligtvis saknades ej
vest, halsduk och öfriga mindre persedlar, och för att komplett
civilisera honom hade någon roat sig med att sätta på honom handskar
och blå glasögon. Sålunda utstyrd kom han upp på däck och
uppväckte der ett allmänt skratt, hvari han sjelf med den älskvärdaste
naivetet deltog. Något sednare undfägnades han med the, hvaraf
han drack sju koppar, samt förtärde en deremot svarande myckenhet
skeppsskorpor. Löjligast föreföll dock att se honom öfvervara
musikens öfningar. Bland alla instrumenterna var basunen den som fann
mesta nåd inför honom; han betraktade den oaflåtligt, nalkades
basunisten när instrumentet drogs tillsammans, och ryggade när det skjöts
ut tillbaka, alltid med den djupaste förvåning tecknad i sitt anlete.
Äfven försökte han sig sjelf på valdthorn, hvilket tillgick på det sätt
att han först blåste i munstycket, och sedan förde klockstycket till
örat för att kunna rätt passa på de väntade tonernas ankomst, utan
att de möjligen skulle kunna passera hans öra förbi.
Emedlertid sjönk solen hastigt, och när det skymde voro vi ännu
ett godt stycke från ankarsättningen. Vi fortsatte vår kryssning, och
kl. 7. e. m. nalkades en båt. från hvilken modersmålet hördes ljuda.
Det var herr Brodin, som kom oss till möte för att biträda vid
inlotsningen. hvarjemte han underrättade oss om att han vid sitt
oljeslageri låtit anordna en provisionel fyr, som ock kort derefter tändes.
Vinden drog sig nu mera på ostlig, och blef således gynnande, men
vi måste i mörkret gå för små segel, emedan ingen af de lotsande
tycktes vara rätt säker på sin sak. Genom någon slags försummelse
slocknade äfven fyren, och det var redan fråga om att åter lägga ut
till sjöss öfver natten, då lodet, som hittills ej gifvit botten, började
visa aftagande djup. Det grundade nu hastigt från fyratiofem till
trettio famnar, derpå till tjugu, och då nästa kast gaf endast tolf,
fälldes ankaret.
Följande morgonen funno vi att vår ankarplats ej var bland de
bästa. Närmast kring fregatten var väl tio till tolf famnars djup, med
botten af korallsand, men inom en kabellängd åt ost och nordost voro
flera från hafsbotten uppskjutande korallklumpar, på hvilka endast var
två famnars vatten. Fregatten skulle således knappt haft rum att svaja
vindrätt för sydvestlig vind. Som sådan likväl ej här ofta förekommer
och afseglingen var utsatt till qvällen, ansåg chefen det ej mödan vardt
att skifta plats, utan sattes folket genast i gång med stortoppens
aftacklande för uppläggning af en ny, i reserv medförd bramsalning, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
