naturligtvis ej säga, men nog tycktes qvinnorna här stadigare än de på Tahiti, ehuru sådant möjligen kan vara en följd af den noggrannhet hvarmed polisen handhafves, för att fälla de felande till de förut omtalade böterna af kokosnötter. Fullkomlig brist på förförerskor var det för öfrigt ej. Det lilla vi hade tillfälle erfara af folkets seder gaf ett ganska förmånligt begrepp om det, och herr Brodin, som längre tid vistats på Foa, berömde dess godsinthet och ärlighet. På eftermiddagen blef det lifligt ombord. Under det vi som bäst voro sysselsatta med den strukna stångens uppsättande kom först konungens på Tongatabu broder, och sedan guvernören på Lefuka, hvardera i sin stora dubbelkanot af trettio till fyratio alnars längd och rodd af ett stort antal karlar. Den ena af de två kanoter, hvilka bilda en sådan farkost, är något större än den andra, och de sammanhållas af ett öfver båda räckande däck, på hvilket ett litet hus är uppfördt. Rodden verkställes dels genom paddling på sidorna, dels med ett par stora vrickåror, hvilka äro nedstuckna mellan båtarne och skötas hvardera af flera man. Utom de roende medföljde en mängd passagerare af båda könen, utstyrde i sina grannaste kläder. Sällskapet tycktes vara beredt på en längre bortovaro, ty ett par helstekta svin lågo i båda båtarne framom det omtalade huset. De flesta af karlarne voro öfver tre alnar långa, och ett par nådde säkert tretton qvarter; de voro allesammans utmärkt väl skapade, och deras lemmar buro, ehuru ej grofva, vittne om mycken styrka. Deras muskler kändes fastare än Inuerns eller Tahitierns, och hudens färg var mörkare. Håret bars dels hängande rakt, dels friseradt, och hela beklädnaden bestod af en smal gördel (maro) omkring höfterna. Deras hållning var allvarlig och stolt, och intet försök till snatteri förmärktes, ehuru tillfälle dertill ej saknades. Guvernören på Lefuka var en man på omkring fyratio år, af medelmåttig längd, men starkt byggd, och hade ett serdeles förmånligt yttre. Hans ansigte kunde kallas fullkomligt välbildadt, ehuru näsan var något bredare och läpparne något litet tjockare än hvad hos den hvita rasen vanligen är förhållandet. Näsans profil är krokig, och på litet afstånd liknade mannen en bronsstaty af någon romersk fältherre. Hans hår var med yttersta omsorg uppfriseradt, och klädseln bestod af en skjorta och ett vidlyftigt skynke af hvitt bomullstyg, båda af den utsöktaste renhet. Som vi redan nämnt hade han några månader förut på Tongatabu blifvit illa sårad; en kula hade från ena sidan till den andra genomträngt hans ”partes posteriores”, och en annan gått tvärt igenom venstra axelmuskeln, utanför armpipan. Detta sednare såret var ännu ej läkt, utan bar han armen i band. Mannens sätt att vara var enkelt och värdigt. Hans äkta hälft såg