vändkretsen på 179° O., och hade då en temperatur af 19°—22°, kring hvilket sednare gradtal hafvets äfven höll sig. Stommen satte åt nordvest, men ej med någon betydligare fart. Den 11 visade sig en hop små foglar, till utseendet liknande strandvipor. Den 12—14 gjorde vinden åter en ringdans, lik de ofvan beskrifna, genom ost, nord och vest till sydvest, skiftande derunder oupphörligt mellan styf bris och stiltje. Starka regnskurar föllo emellanåt, dyningen från sydvest var ganska obeqväm, och en mängd tumlare visade sig. Den 15—18 var vinden gemenligen frisk, först från sydkanten, sedermera från ost; vi gjorde dessa dagar god framfart, och sistnämde dagen mot aftonen fingo vi de klippiga holmarna Balls Pyramid och Lord Howes ö i sigte. Himmelens utseende påminde oss nu om att vi lemnat de tropiska trakterna, och albatrosser, kapdufvor och deras samslägtingar helsade oss välkomna till ett oroligare haf. Såväl luftens som hafsvattnets temperatur hade dock undergått föga förändring. Den 19 drog sig vinden småningom upp emot nord med styf bris; på qvällen började det blixtra i nordvest, hvarest svarta molnmassor sågos hopa sig. De ökades oupphörligt, och då kl. 2 f. m. den 20 åskan började låta höra sig, tillkännagifvande ovädrets annalkande, minskade vakthafvande officeren segel; fregatten förde förut en betydlig segelmassa och gjorde en hvinande fart. Knappt voro storseglet och mesan gigade samt märsseglen nedlupna, förr än en häftig by från nordnordvest lade fregatten temligen på sidan, hvarjemte regnet nedstörtade i oerhörda floder, och blixt och åska tycktes sammansvurit sig att blända synen och bedöfva hörseln. På byn följde en stunds stiltje med omlöpande vindstötar, regnet fortfor att nedströmma, och det på däcket stannade vattnet spolade under rullningarna högt öfver luckkarmarna. Kl. 3 var vinden stadig på sydvest, med smått regn och hög, oredig sjögång: blixten syntes nu i öster. Barometern, förut hög, hade sedan förmiddagen d. 18 varit i jemnt, ehuru långsamt fallande, som likväl mot inbrottet af d. 20 blef något hastigare: kl. 3 f. m. började den åter stiga. Under loppet af dagen fulländade vinden sin kretsgång, och var om qvällen på nordnordost. Middagstiden fingo vi i sigte kusten af New South-Wales kring Port Stephen och Sugar Loaf Point. Den 21 tycktes det som vindarnes gud velat visa huru nyckfull han kan vara, ty samma vind blåste knappt två timmar å rad, och kasten skedde ej ens åt samma håll, utan lopp vinden, i styrka skiftande mellan frisk bris och de lättaste fläktar, genom halfva horisonten fram och åter. Himmelen var af den fullkomligaste klarhet, luftens temperatur 18°—20°, hafvets omkring 19°; Australiens kust låg utbredd för oss, och åtskilliga seglare, de första vi på länge sett, upplifvade scenen. Vi nalkades sakta de branta klippväggar, som bilda