fregatten och ön för ens blickar. Norr om inloppet sträcker sig ett vid lågt vatten nästan torrt korallref långs stranden, mellan hvilken och refvet är en djup ränna. På södra sidan skjuter en udde ut, och från dess spets sträcker sig åt norr ett korallref, som omsluter tre små lågaa ref vräker Stilla Hafvets dyning med ofantlig kraft, kastande massor af vatten och skum högt upp på stranden, som på alla kanter omgifves af korallen. När man hunnit ett stycke inom de yttersta refven har man alldeles stillt vatten, och snart öppnar sig för ögat en stor vik af omkring en fjerdingsvägs diameter, omgifven af höga, af täta löfmassor höljda kullar. På något afstånd resa sig bergen i öns midt till 2—3000 fots höjd, och vesterut uppskjuter ett par tusen alnar från stranden en hög kägelformig klippa af rödbrun färg, som bjert afsticker mot den mörka, rika grönska, hvaraf den på alla sidor omgifves. Man har här en vidsträckt ankarplats med fem till tjugu famnars djup och lerbotten, men korallklumpar uppsticka på flera ställen på betydligt afstånd från stranden, som är till den grad omgifven af ref, att vi länge sökte efter någon plats, der man kunde landa utan att behöfva spatsera ett stycke i vattnet, hvarvid man lätt stupar omkull på uppstående korallbitar, hvilkas skarpa spetsar ofta illa tilltyga den vadandes kläder och ben. Slutligen funno vi dock ett ställe hvarest båtarne flöto alldeles intill land, ehuru man fick göra åtskilliga krokar mellan grunden för att komma dit. Tidvattnet tycktes stiga 2—3 fot, men skall stundom hinna ett par fot högre. Lågt vatten inträffade under vårt besök omkring middagstiden, eller tre timmar efter månens kulmination; högt vatten skulle sålunda vara omkring nio timmar efter nämnde fenomen. Vi hafva sett att högt vatten på Tahiti alltid inträffar vid middag och midnatt, det skulle kunna vara möjligt att lågt vatten vid Pouynypet alltid inträffar på samma timmar; då vi ej lyckades här erhålla några närmare underrättelser om förhållandet, så är det klart att vår uppgift om hamntiden är till ringa gagn, och vi hafva ingenstädes kunnat finna några på fortsatta observationer grundade uppgifter om dessa förhållanden på andra i grannskapet belägna öar. Utom denna hamn, på hvars namn vi ej lyckades erhålla någon uppgift, men som af besökande hvalfångare benämnes Weather Harbour, finnes på öns Sydvestra sida en annan mindre, som skulle vara god, ehuru något svår att komma ut ifrån. Dess namn uppgifves vara Matalina, och den besökes ofta af hvalskepp. Ett dylikt låg der vid tiden för vårt besök. En inföding, som erhållit namnet Goliath, skall vara god lots för båda hamnarna. Han talar engelska temligen obehindradt och brukar åtaga sig att förse fartyg med bränsle och lifsmedel. Dessa