den del deraf, långa hvilken vi seglade, gar ej bränningen särdeles stark. Holmen synes på 15 mils afstånd (2½ sv. m.) Kl. ¾3 e. m. varskoddes från förtoppen en seglare och strax derefter bränningar rätt förut. Det dröjde ej länge förrän båda syntes från däck. Seglaren föreföll något besynnerlig: några ansågo den vara ett på refvet strandadt fartyg, medan andra höllo den för en stor kanot. Vi nalkades hastigt och höllo inåt refvet, då det snart befanns att den förra meningen var den rätta. Bland bränningarna på sydöstra ändan af ett vidsträckt ref stod nemligen vraket af ett skepp med förstäfven åt sydost och bogsprötet pekande högt i vädret, medan akterskeppet låg under vatten. Stumpar af masterna stodo ännu och några småspiror lågo spridda på däcket. Relingarne voro till en del inslagne och ruffen bortspolad: sannolikt hade den blifvet uppkastad på refvet ett litet stycke söder om vraket, och bildade der en liten uppstående knöl, hvars beskaffenhet vi dock ej med säkerhet kunde urskilja. Ett skott lossades från fregatten för att väcka möjligen ombord varande menniskors uppmärksamhet, men intet tecken till lefvande varelser syntes, och vi fingo sedermera i Canton hora att detta fartyg under resa från Sydney till China i början af året förolyckats, men att besättningen räddat sig i båtarna. Detta ref finnes ej utlagdt på något engelskt sjökort, men på Dumoulins ofvan nämnda karta står det under namnet Récif Dunkins utmärkt som en klippa, och dess läge är 8° 8' N., 154° 34' O. Som ej blott läget, utan sjelfva tillvaron, står anmärkt såsom tvifvelaktig, så kan det förra ej göra anspråk på tillförlitlighet. Enligt våra observationer stod vraket på 8° 7' N., 154° 18' O., och om vi antaga refvet hafva en diameter af 6—8 mil (1—1½ sv. m.), hvilket antagande ej kan vara mycket felaktigt, skulle dettas midt ligga på 8° 10' N., 154° 18' O. Skillnaden mellan kartans longitud och vår är således densamma som vid Pouynypet. Detta ref får ej förblandas med ett annat af samma namn, beläget en grad nordligare, af mångdubbelt större omfång och af Dumoulin uppgifvet såsom blott till läget tvifvelaktigt. Såsom prof på ett äkta ringref var det ganska intressant att betrakta. Utom den omtalade lilla mörka knölen i närheten af vraket syntes ingen del deraf öfver vattenytan. Från toppen kunde man mycket tydligt se alla krökningarna af den genom skummande bränningar utmärkta koralhnuren, ty det bländande hvita skummet bildade en skarp gränslillie mellan hafvets mörkblå färg och den ljusblå, som herrskade i den af refvet omslutna lagunen. En mängd utskjutande uddar gjorde sjelfva refvets skapnad temligen oregelbunden, och åt sydvest var en stor öppning, hvarigenom utan tvifvel fartyg, åtminstone af medelmåttlig storlek, kunna inkomma i lagunen. Huru vådligt