men de halas då alltid ur laget och lägga till vid faktoriernas kaj. I allmänhet kan man ej utan att utsätta sig för stora obehagligheter besöka dem: ett par gånger hafva fremlingar blifvit derstädes anfallne och bundne, och, för att slippa lösa, haft att välja mellan stryk och hederlig lösepenning. Ett par af Eugenies officerare blefvo dock under en båtfärd i sällskap med herr Norlén (anställd på herr Forbes' kontor) af några chinesiska herrar inbjudne att deltaga i en liten tillställning, och hade godt tillfälle såväl att betrakta hela herrligheten, som att höra de chinesiska sirenernas sång. Qvinnorna äro i detta land uteslutna från sällskapslifvet, såvida något sådant kan sägas finnas till när de fattas. Man kan emellertid lätt förstå till hvilken klass af qvinnor de höra, som på blomster-båtarne underhålla med musik. Framemot skymningen ser man dem i stor toalett begifva sig ombord på sina respektive båtar. Deras beklädnad liknar till snitten alldeles den af qvinnan af folket begagnade, men är af siden eller andra dyrbarare materialier. Hårklädseln är äfven densamma, med tillägg af några blommor; ansigtets grågula färg döljes under ett dugtigt lager af rödt och hvitt smink, under det ögonbrynen med mathematisk noggrannhet uppmålas med svart färg. Möjligen kunna dessa konstprodukter taga sig väl ut vid eldsken, vid dagens ljus föreföllo de vidriga. Midt emot faktorierna ligger helt nära stranden ett stort Buddha-tempel, kalladt Haikvang, som uppgifves vara anlagdt för omkring halftredje århundrade sedan, i slutet af Ming-dynastiens regering. En lycklig händelse fogade att vi vid besöket derstädes anträffade en ung amerikansk missionär, hvilken obehindradt talade chinesiska och var personligen bekant med flera af presterna vid templet, hos hvars föreståndare han ett par månader varit boende. Han hade den godheten att ledsaga oss genom hela templet, hvars alla delar voro honom väl kända, och sålunda fingo vi veta betydelsen af många saker, hvilka annars förblifvit oss alldeles obekanta. Åtföljda af en hop stojande och ovettiga gatpojkar, inträdde vi genom den yttre porten på en af låga byggnader omgifven trädplanterad förgård och derifrån genom ett porthvalf på en rymlig fyrkantig gård, på alla sidor omsluten af sjelfva tempelbyggnaden. I porthvalfvet stå fyra brokiga afgudabilder af det besattaste utseende: en har ljusblått ansigte, den andra rödt, den tredje grönt och den fjerde gult. De sades föreställa konsternas och vältalighetens gudomligheter<footnote>Liljevalch uppgifver dem vara bilder af förgudade krigare. Utom att herr L. hade mycket bättre tid och tillfälle än vi att taga reda på dessa saker, tala de nämnde herrarnes bistra grimacer för riktighelen af hans uppgift, men vi hafva ej velat ändra hvad vi derom antecknat.</footnote>.