genom Kapsingmun-rännan, men kunde mot vind oeh ström först kl. 7 e. m. nå ankarplatsen vid Hongkong. Denna ö, egentligen kallad Hiang-Kiang (hvilket skall betyda ljufliga strömmar), blef under kriget besatt af Engelsmännen, afträddes till dem vid fredsslutet, och utgör nu Europas yttersta förpost på detta håll. På öns norra, at fasta landet vända sida är staden Victoria belägen, och har på de tio år den stått hunnit blifva både folkrik och af betydlig vigt för handeln. Lätt att anlöpa och egande ångbåtskommunikationer åt alla håll, är den ett slags börs, hvarest ankommande fartyg göra sig underrättade om marknadens ställning och tillgången på frakter i de olika hamnarna i China och Indiska Archipelagen, hvarjemte varor här uppläggas för att skyndsamt kunna afsändas till de ställen, hvarest de för ögonblicket äro i efterfrågan. Inga afgifter betalas här, hvarken i form af hamnpenningar, eller tull på varor, utan ett fullkomligt frihandels-system herrskar likasom i Sinkapoor. Befolkningen anses stiga till omkring 30,000 menniskor, hvaraf dock, garnisonen oberäknad, endast något öfver fyrahundra äro hvita. Af resten utgöra Chineserne den ojemförligt största delen, öfriga indiska folk, såsom Parsis, Hinduer, Malajer m. fl., bilda blott ett ringa antal. Ön styres af en guvernör, som tillika är superintendent för handelsärendena (superintendent of trade) och har under sig en befälhafvare för trupperna. Guvernören, Sir George Bonham, var för tillfället bortrest, hans tjenst bestriddes under tiden af militär-befälhafvaren, general-major Jervois. Garnisonen bestod af omkring 1000 man infanteri, dels af det 22:dra linieregementet, dels af ett Ceylonskt (Cingalesiskt) jägare-regemente, samt en liten afdelning artilleri. Likasom öfverallt i Englands besittningar äro trupperna väl hållna och inqvarterade. Deras kaserner äro verkligen palatslika och förträffligt beräknade för klimatet. Hvarje våning omgifves af ett galleri, försedt med skärmar, hvarigenom solen alldeles kan utestängas, och för att förekomma fukt äro de sluttande gårdarna laggda med väl sammanfogade stenskifvor, från hvilka regnvattnet hastigt afrinner i stora afloppsgrafvar. På lediga stunder användes manskapet till förskönande af kasernernas omgifningar medelst trädplantering, planering och dylika arbeten. Man såg der den ljushåriga engelska soldaten arbeta vid sidan af den mörkhyade Cingalesen, båda klädda i snygga och beqväma släpkläder och med hufvudet skyddadt af en tjock, men lätt kaskformad solhatt. Cingaleserne voro för det mesta resliga karlar af smärt, men fast och väl knuten kroppsbyggnad, vackra och regelbundna anletsdrag, något krusigt svart hår, och ungefär samma ansigtsfärg som den nomadiserande arabens, ganska mörk, men klar och behaglig.