”Hospitaler och fattighus äro hufvudsakligen fyllde med opiirökare. I det af mig förestådda var medeltalet af sjuka sextio, hvaraf fem sjettedelar bestodo af sådana. Rökningens förstörande inflytande på menniskans organism visar sig tydligen genom slapphet, minnesslöhet, alla själsegenskapers förfall, afmagring, gulblek hy, blåaktig färg på läppar och ögonlock, talgiga ögon och förstörd eller onaturlig matlust. Om morgonen hafva dessa varelser ett ytterst eländigt utseende, såsom om en äfven djup sömn ej stärkt dem. En egen torrhet eller brånad i halsen eggar dem att upprepa rökandet. Om den vanliga dosis ej tages på vanlig tid, följer en ytterlig slapphet, yrsel och nedstämdhet, och ögonen blifva rinnande. Ett fullständigt umbärande framkallar ännu ohyggligare symptomer; hela kroppen kallnar och värk kännes i alla dess delar, diarrhé inställer sig, den ohyggligaste känsla af elände bemägtigar sig offret, hvars tillvaro endast genom giftets fortsatta begagnande ännu någon tid kan uppehållas.” En annan författare uppgifver, att den som en gång börjat röka opium sällan eller aldrig kan i längden iakttaga måttlighet deri, utan blir behofvet deraf snart allt mera och mera trängande, och få individer lefva längre än tio år efter den tidpunkt, då rökningen blifvit en daglig vana. I det arbete<footnote>En artikel af N. Allen, M. D. i Vol. XXIII (Juli- och Aug.-häftena för 1850) af det i New-York utkommande Hunt's Merchants Magazine.</footnote>, hvarutur dessa och följande uppgifter om opiihandeln och dess verkningar till betydlig del blifvit hemtade, antages att i China finnas fyra millioner opiirokare, och att således årligen 400,000 menniskor skulle falla ett offer för denna förstörande vana. Denna beräkning, hvars förra dels riktighet är svår att bedöma och endast grundad på förhållandet mellan den af en vanligt stark rökare årligen förbrukade qvantitet opium och hela det kända importbeloppet, företer dock tydligen falska slutsatser i afseende på antalet döda, emedan den förutsätter att ingen af dessa skulle under loppet af hvarje år till följe af vanliga, af opiirökning alldeles oberoende orsaker, med döden afgått. En annan omständighet måste äfven tagas i betraktande, den att säkerligen ett betydande antal af de fyra millionerna skulle i brist på opium anlitat andra retmedel, möjligen bränvin, hvars verkningar kanske skulle blifvit föga mindre kännbara, och hvars tillverkande medtagit en betydlig del af risskörden, redan förut otillräcklig för landets behof. Om man antager som riktig den uppgift som gifver China 350 millioner menniskor, och anser alla de fyra millionerna opiirökare såsom förtappade och oåterkalleliga, så skulle en individ af nittio höra till denna menniskoklass. Huruvida något land har att uppvisa ett motsvarande antal af fylleri förstörda medborgare