Amoy-expeditionen och voro på sin vakt. Den 21 Maj bröts stilleståndet af pöbeln i Canton, i hvilken stad den fullkomligaste oordning herrskade. Folkmassan, upptänd af de stortaliga proklamationerna, reste sig mot de styrande, dem den beskyllde för förräderi; förrymda soldater och brottslingar plundrade och anlade mordbrand, ingen förmådde göra sig åtlydd. Engelsmännen togo följande dagen alla återstående skansar, brände en mängd junker och krigsbåtar, och varpade ett par fartyg upp till staden, medan pöbeln plundrade faktorierna. På tagna thebåtar, bogserade af de grundgående ångfartygen, afgick hela landstigningstruppen, förstärkt af en liten brigad matroser, landsteg ofvanom staden och besatte derstädes liggande höjder. Oordningen i staden steg till sin höjd, tillförseln af lifsmedel var afskuren, hungern blef snart kännbar, och mot erläggande af de sex millionerna piaster i ersättning för de förstörda opiiförråderna begärde och erhöllo de chinesiska auktoriteterna ett stillestånd, under hvilket handeln skulle gå sin förr vanliga gång. Några örlogsfartyg qvarlemnades i floden, de öfriga återvände till Hongkong. I Juli ankom en ny befälhafvare, vice-amiralen Sir William Parker, en af Englands erfarnaste och käckaste sjömän. Med honom följde en plenipotentiarius, Sir Henry Pottinger, som redan från början antog en ton, hvilken var serdeles väl lämpad att kröka ryggen på de förr så spotska mandarinerna. Med rastlös ifver rustades nu i Hongkong, de af en häftig tyfon i slutet af Juli åstadkomna skador reparerades skyndsamt, och d. 26 Augusti lärde Chineserna sanningen af det motto vi sett på en lärobok i befästningskonsten, ”att det hjelper till intet att sköld finnes i den venstra handen, om ej den högra kan föra svärdet”. Den långa med ett par hundrade kanoner bestyckade vallen vid Amoy, bättre beräknad att skydda kanonbetjeningarna mot fiendens eld än att tillåta kanonernas flinka begagnande, stormades i flanken af en liten afdelning trupper, och dess befälhafvare hade ingen annan utväg att rädda sig från onåd, än den att dränka sig. Staden plundrades af pöbeln, och Engelsmännen befästade och inlade en garnison på en tätt derinvid liggande holme, kallad Ku-lang-su. Den 1 September återtogs den utrymda Chusan-Ön, d. 10 October stormades Chinhai, och d. 13 besattes utan strid Ning-po. Den inbrytande nordostmussonen afbröt detta segertågs framträngande mot norden. Ningpo förblef under vintern i Engelsmännens händer. Ett af Chineserna i Mars gjordt försök att återtaga staden blef med betydlig förlust afslaget, och den ordning och mensklighet, den fruktade fienden iakttog i sitt uppförande mot de besegrade, bragte dessa på helt andra tankar än de fordom hyst. Medan Ningpo-boerne i fred och ro kunde bedrifva sina vanliga sysselsättningar, härjades