materiella förlägenhet, som med tiden sannolikt kunnat afhjelpas, sällade sig en annan, hvars inflytande snart visade sig. Den dimma af vishet och magt, hvarmed styrelsen sedan urminnes tider vetat omgifva sig, var nu skingrad; folket måste se och kanna att den regering måste vara svag, som ej kunnat skydda sina undersåter mot de föraktade fremlingarna, dem den med tillgjord förmätenhet kallat rebeller, men som nu i Hongkong hade en fast plats att verka ifrån, ”ett öga att se med, och en hand att slå med”. Emellertid återgick allt till det yttre till sitt gamla skick. Innevånarne i de norra provinserna, som fått bevittna Engelsmännens öfverlägsenhet i striden, och funnit sig utom denna bättre behandlade af dessa fiender än af sin egen kejsares embetsmän och trupper, mottogo med vänlighet de sig i Schanghai bosättande Européerna, och handeln började snart från Canton draga sig dit. Amoy, Fu-chau-fu och Ningpo, hafva ej lyckats tilldraga sig någon betydande handel, och valet af dessa anses misslyckadt, en följd af den ringa kännedom man hade om landets topografiska förhållanden. Öfriga sjöfarande nationer skyndade att afsluta handelstraktater med China. Från Sverige afsändes 1846 för detta ändamål grosshandlanden C. F. Liljevalch, som följande året afslöt en sådan öfverenskommelse, och i sitt vid hemkomsten utgifna arbete med liflighet och sanning skildrat förhållandena i landet. Ki-yeng blef guvernör i Canton och fick snart mycket att beställa för att hålla i ordning denna stora stads pöbel, utskummet af den illa kända befolkningen i de båda södra provinserna Kwang-tung och Kwang-tze. I December 1842 brände och plundrade pöbeln tre af de tretton faktorierna, för hvilka regeringen fick gifva skadeersättning. I Maj 1844 uppkommo oroligheter derigenom att amerikanska konsuln på toppen af sin flaggstång uppsatt en pil, hvilken af de lägre klasserna Chineser ansågs som orsaken till en kort derefter härjande epidemisk sjukdom. Ett par mandariners försök att på Hongkongs område indrifva skatter af der boende chinesiska fiskare afvisades med eftertryck af guvernören Sir John Davis. Åtskilliga gånger misshandlades eller mördades Engelsmän, som begifvit sig ut på promenader i kringliggande trakter, och vi hafva en gång förut omnämnt det vådliga upplopp i Canton, som 1846 förorsakades deraf att några Europeiska fruntimmer visade sig ute. Så länge Engelsmännen höllo Chusan besatt, skyndade alltid Ki-yeng att på Sir John Davis' derom gjorda framställningar bestraffa de brottsliga, men sedan, efter de tjugeen millionernas betalande, denna underpant blifvit Chineserna återställd, började beredvilligheten att kallna, och slutligen erhöll engelska konsuln i Canton på en dylik framställan ohöfliga svar. Men Englands representant nöjde sig ej härmed utan sände ett par