en temligen fullständig samling kartor öfver dessa farvatten. Oaktadt många ofullständigheter i detaljer måste förutsättas existera, öfverträffa dock dessa kartor mångfaldigt alla förut befintliga. Chinas egen inhemska sjöfart har på annat sätt haft gagn af kriget och Engelsmännens herradöme på Hongkong. Skaror af junker och mindre fartyg hafva sedan urminnes tider på landets kuster ömsom bedrifvit saltsmuggling<footnote>Salthandeln är i China kejserligt monopolium. Se Liljevalch, Om Chinas Handel.</footnote>, fiske eller sjöröfveri, dervid gynnade af segelfartens egna natur i dessa farvatten. De chinesiska fartygen kunna ej slå sig upp mot mussonen, utan gå till Sinkapoor, Java och öfriga orter i dessa trakter med nordosten, för att i Maj och Juni återvända med sydvesten. Junkflottorna komma och gå, liksom fiskstimmen på andra kuster, vid en viss årstid, och sjöröfvarfartygen dröja ej att i tid lägga sig på lur. Dessemellan drifva de, som nämndt är, andra yrken, och mandarinjunkernas oförmåga att hämma dessa röfverier har länge varit känd. Sedan ett par engelska örlogsfartyg fått sin station i Hongkong, färdiga att vid första underrättelse afgå, har tryggheten på hafvet blifvit ej obetydligt ökad. Utom andra lyckades kapten Loring, på korvetten Scout, en gång taga åttiosex kända bofvar, hvilka öfverlemnades till chinesiska auktoriteterna i Amoy och, med undantag af sju, blefvo halshuggna i Fu-chau-fu. Med ångbåtarnes biträde möter det ingen svårighet att intränga i de hamnar, hvarest dessa herrar förr trodde sig alldeles i säkerhet, och 1849 förstörde kaptenerna Hay och Wilcox, efter en het strid, i skärgården vester om Hongkong, ej mindre än femtionie junker tillhörande den beryktade röfvare-amiralen Schap-ngai-tzis flotta. Olyckligtvis lyckades största delen af besättningarna att rädda sig genom att simma i land. Att mycket dock återstår att i denna väg uträtta visar en af Hongkongs köpmän hos engelska stationsbefälhafvaren förliden sommar (1853) gjord anhållan om förstärkning af eskadern. För europeiska fartyg äro dessa röfvare föga farliga, om blott god utkik hålles och vapen finnas i beredskap. Dessutom frestas de ej mycket af en vanlig last, hvilken de hafva svårt att afsätta, hvarjemte de väl veta att europeiska fartyg sällan hafva mycket penningar ombord och att vedergällningen ej låter länge vänta på sig. Man har ofta exempel på att de tagit chinesiska junker och släppt dem sedan de bemägtigat sig penningar och andra dyrbara varor. Tvenne mindre opiifartyg blefvo dock en gång öfverrumplade och större delen af deras besättningar mördade. Sedan utflyttningarne börjat har en annan industri ett par gånger föröfvats; de utvandrande hafva nemligen