XIV. Segling till Manila och uppehåll derstädes.

1852. Dec. 29. — 1853. Jan. 14. Förmiddagen d. 29 December herrskade mycken brådska ombord på Eugenie. Åtskilliga proviant-artiklar, som låtit vänta på sig, kommo ombord, blefvo inhissade och undanstufvade, chinesiske krämare gjorde de sista försöken att få afsätta sina varor, och vår vän Jack Junior, som följt oss hit, inkasserade med af förnöjelse gnistrande ögon ett par hundrade blanka piastrar i betalning för alla de goda saker, hvarmed han under vårt vistande i China försett officerarnes bord. Med största omsorg instoppade han den ej obetydliga bördan der och hvar bland de vida rockarnes gömmor, och utbredde sig om sin skicklighet i att lura mandarinerna, när de ville söka gräl för att få preja honom. Han påstod att tulltjenstemännen vid visiterandet af båtar, dem de visste tillhöra förmögna personer, plägade ombord på dem medföra förbjudna varor dolda under kläderna, och under pågående visitation framtaga dessa såsom funna i båten. Jack förklarade sig dock vara för slug för att låta sig narras af dylika knep. Middagstiden kom vår gamla lots, Wu-su, ombord för att taga fregatten ut till sjöss. Vi lättade kl. ½ 2 e. m. och kryssade mot en frisk nordostlig bris för att löpa ut östra vägen, genom Laimun-rännan. Jack Junior hade rott i förväg med sin båt och tog afsked af oss medelst stort ”chin-chin”, bestående i affyrandet af ett större parti svärmare. Kl. 4 e. m. afgick lotsen, och innan solnedgången styrde vi kurs på Manila. De båda återstående dagarne af året blåste nordost-mussonen med tillräcklig kraft för att visa oss att de chinesiska timmermännens drifning ej dugde till mycket. Alla vaterbordsnåt läckte vida värre än förut, så att ett par hyttor i gunrummet blefvo för tillfället obeboeliga. Strömmen satte under dessa två dagar 30 mil (5 sv. mil) åt vestsydvest. Mot det inbrytande nyåret saktade sig