mindre anspråkslös försäljning af matvaror och smärre kramgods, eller någon — vi behöfva väl knappt säga föga inbjudande — restauration. En förvånande massa barnungar, skiftande i många brytningar mellan brunt och gult, krälar omkring och under husen i ett tillstånd af fullkomlig nakenhet och munterhet. Vi säga under husen, ty de stå alla på stolpar, så att golfvet är från en aln till ett par famnar upphöjdt öfver marken. Det inre af de flesta erbjuder en bild af tarfligheten, och ej alltid af renligheten, men förmögnare personers äro både rymliga, snygga och beqväma, samt hålla sig svala under hettan, emedan det utspringande taket hindrar solstrålarna att intränga, under det deremot vinden har fritt inträde genom de glesa väggarna. Bamburöret ingår i dessa hus som hufvudbeståndsdel, och ofantliga buskar af denna sköna och nyttiga vext bilda herrliga alléer långs stora sträckor af vägarna. Mellan husen frodas kokos- och areca-palmer, brödfrukt-och apelsin-träd, mango och bananas: mellan dessa vexa blommande buskar och famnshöga örter i den omåttligaste yppighet. Flere stadsboar hafva här landtställen, och de snygga, väl underhållna kyrkorna bidraga ej obetydligt att försköna landskapet. På fälten mellan byarna äro planteringar af ris och sockerrör. I de grunda kanaler, hvaraf de genomskäras, vältra stygga bufflar sina hårlösa kroppar. Deras hud har samma gråblå, leraktiga färg, som den italienska buffelns, men kroppsställningen är olika dennes. Kroppen är kortare och tjockare i förhållande till benens höjd, deremot äro de uppstående hornen vida längre, och deras spetsar äro endast så pass bakåtböjde att sjelfva hornens plan sammanfaller med pannans. Det stora hufvudet har en något spetsig nos, hakan prydes af ett glest skägg, blicken uttrycker dumhet och ilska. Man ser dem stönande af förnöjelse vältra sig i dyn liksom svinen. För öfrigt äro de högst nyttiga djur, användas till alla slags arbeten, och handteras med största lätthet af infödingarne, ehuru de, enligt allmänt gängse sägen, alldeles icke vilja stå under befäl af en hvit. Annan hornboskap användes mest till slagt. Större delen deraf är af det i Indien allmänna med puckel på manken försedda slaget. På grisar är i byarne ingen brist, och antalet af fjäderfä är högst betydligt. Det är ej blott för nyttans skuld som hönsafveln med förkärlek bedrifves. Tagalens hufvudpassion är tuppfäktning, ett i dessa länder allmänt nöje, hvartill vi snart skola återkomma. Luzons spanska befolkning har samma seder och lefnadssätt, som man öfverallt hos detta folk anträffar, naturligtvis med några af klimatet förorsakade ändringar. Sålunda är umgänget här mera slutet än i Södra Amerika. Värmen är för stark: att göra eller emottaga besök blir en ansträngning, och större delen af dagen tillbringas med