hvars yttre utseende var högst tarfligt, och föga skiljde sig från de vanliga malajhusens. Inuti var det deremot ganska hyggligt. Vi emottogos mycket vänligt af värden, en gammal skrynklig man med ett par stora betelbussar i munnen, och klädd alldeles som en man af folket, med skjortan hängande utanpå benkläderna. Den gladlynta frun i huset var äfven klädd på fullkomligt inhemskt sätt. Ett antal gäster var redan anländt, deribland några figurer, som deltagit i någon procession, och ännu voro utstyrda i glittrande drägter af silfver- och guldpapper. De vederqvickte sig nu efter ansträngningarne vid ett med såväl mat som dryck rikligen försedt bord. Vi erbjödos förfriskningar i skapnad af champagne, Öl, kognak och vatten m. m., hvarjemte alla ingredienser för beredning af betelbussar kringbjödos. De bestodo af nätt skurna stycken betelblad, klufna areca-nötter och kalk, hvilka båda sednare ingredienser insvepas i bladet, för att sedan införas i munnen. I areca-nötternas ställe begagnas äfven så kallad gambier <footnote>Erhålles genom kokning af bladen af Uncaria Gambier, tills en stark dekokt är bildad, som afdunstas i solen, då en seg kaka återstår. Tillverkas mest i Sinkapoor och begagnas i Europa till garfämne. Enl. Liljevalch.</footnote>. Vi lemnade naturligtvis dessa läckerheter i sitt värde, och gingo att bese husets märkvärdigheter, bestående af fyra grannt utsirade helgonbilder af halfannan alns höjd. Deras kläder voro öfversållade af äkta guldbroderier, och vid högtidliga tillfällen, då de bäras i procession, behängas de med smycken till flera tusen piasters värde. Tiden tillät ej något längre uppehåll, utan vi togo afsked af värdfolket, uppsökte våra vagnar, och skyndade till chinesiska gobernadorcillons bostad. Der var fullt hus och man måste tränga sig fram genom skaror af chinesiska plebejer, som skockat sig i förstugor och trappor. Hela våningen var äfven fullproppad med menniskor, isynnerhet den tillämnade danssalen, som pryddes af ett porträtt af drottning Isabella. Den samling fysionomier man här hade för ögonen var högst märkvärdig att åse. Spanska och fremmande officerare trängdes bland mestizer i alla möjliga färgskiftningar mellan rödbrunt och hvitt, täcka spanska damer i prydliga toaletter skymtade fram mellan Tagalmamseller och europiserade Chinesiskor; i det kring huset löpande galleriet sutto små bruna pojkar uppklättrade på takstolparna med vaxstaplar i händerna, bildande lefvande karyatider, och en rad plattnästa chinesiska arbetskarlar begapade med vederstyggligt vidöppna munnar och stirrande, glaslika ögon den herrlighet de hade utbredd framför sig. Snart började dansen, men trängseln var för stor, för att den skulle kunna blifva liflig. Ganska underhållande var det att se en smalögad chinesisk skönhet fara åstad i en polka eller galopp; vi anse dock