blifvit gjordt af deras fremmande herrskare. Philippinernas befolkning, den under Spanien lydande nemligen, är kristen, redan ett ej obetydligt steg framåt på civilisationens bana, och man skönjer klart dess verkningar i folkets utseende och skick. Landets inre styrelsesätt stöder sig på ett slags kommunal-författning, om hvars beskaffenhet vi vilja nämna några ord. Styrelsen inom hvarje provins skötes af en landshöfding (alcalde mayor), som med civila myndigheten förenar befälet öfver i provinsen förlagda trupper. Hvarje provins delas i ett större eller mindre antal kommuner (pueblos), som förestås af "gobernadorcillos." Hvar och en af dessa biträdes i utöfningen af sin myndighet af en poliskommissarie (teniente de justicia) och ett antal underordnade tjenstemän (alguaziles). Gobernadorcillon afdömer polismål, civila mål af mindre betydenhet och anställer ransakning i större sådana och brottmål, som hänvisas till alcalde mayor. Hvarje pueblo är åter delad i små afdelningar (barangas) af fyratio till femtio familjer, inom hvilka en hufvud- eller ordningsman (cabeza) finnes tillsatt, som ansvarar tör ordning och skick, uppbär utskylderna, och är sina underlydandas målsman i deras angelägenheter. De tolf äldsta cabezas inom hvarje pueblo sammanträda i början af hvarje år för att tillsammans med gobernadorcillon välja honom en efterträdare. De tre kandidater, som erhållit de flesta rösterna, uppföras på förslag, och högsta styrelsen, eller i de aflägsnare provinserna alcalde mayor, utnämner en af de tre, hvilka gemensamt med den afgående välja de underordnade tjenstemännen, hvars val dock skall godkännas af alcalden. Gobernadorcillon skall kunna läsa och skrifva spanska språket, och naturligtvis vara af god frejd och något personligt anseende. Samma rättigheter, som de ofvannämnda, äro äfven tillerkända Chineserna, dock med några inskränkningar, såsom att de bland sina stamförvandter endast få till gobernadorcillo välja bland dem, som bekänna sig till kristna religionen. Enligt gammal sed plägar Chinesarnes nyvalde gobernadorcillo i Manila under ett par veckor efter sin utnämning vissa dagar hålla öppet hus för hvem som vill besöka honom. Den nu valde var en mycket förmögen man, och söndagen efter trettondedagen var hos honom stor emottagning, hvilken en i Manila väl bekant amerikansk köpman föreslog oss att besöka. I hans sällskap begåfvo vi oss först till en mestiz-handlande, med hvilken huset gjorde betydliga affärer, och som ansågs ega öfver 100,000 piaster. Till följe af högtiden var en ofantlig folkmassa i rörelse, processioner framtågade öfverallt under musik, och gatorna voro upplysta af en mängd ljus och facklor. Trängseln blef snart så stor, att vi måste lemna våra vagnar och gå till fots. Sålunda kommo vi till mestizens temligen aflägsna bostad,