och jemnt som vore det skuret efter lineal, ty de inåt ön belägna höjderne äro gemenligen bortskymde af tjocka moln, som nästan oupphörligt fylla atmosferen i denna trakt. Båda stränderne äro nästan otillgänglige till följe af de i hafvet långt utskjutande mangrove-snåren, mellan hvilka man endast med svårighet varseblifver flodernas mynningar. På förmiddagen passerade vi förbi mynningen af Palembang-floden, vid hvilken Holländarne hafva ett faktori, som dock är obetydligt. Denna nation kallar sig herre öfver Sumatra, af hvars yta den blott innehar en obetydlig del, och hvars befolkning till större delen lyder under fullkomligt oberoende inhemska furstar. Ön är säkerligen bland de rikaste och fruktbaraste på jorden, men dess klimat är afskyvärdt och den ligger nästan hel och hållen i ouppodladt tillstånd. Intet spår till menniskor eller bostäder sågs derstädes under vår färd genom sundet. På Banka hafva Holländarne ett större faktori just i den ingående vinkeln af stranden vid sundet: vi kunde der urskilja den holländska flaggen. Ön är föga eller intet odlad, men de rika tenngrufvorna lemna betydlig afkastning: arbetet i dem bedrifves medelst några tusen Chineser. Ett par timmar efter middagen passerade vi Tredje Pynten, den mest utspringande delen af Sumatras strand, och belägen ungefär half vägg mellan de båda utloppen. Vinden blef nu ostadig och kastade i regnbyar mellan nordost och nordvest. Vi mötte under loppet af dagen ett engelskt och ett franskt skepp, båda gående nordvart; kl. 5 e. m. passerades Andra Pynten och kl. 7 Första. Nu styrdes sydvart långs Sumatra-landet, och lodet gaf en lång stund 10—14 famnar och deröfver, men plötsligt grundade det upp till sju, sex, fem och tre och en half famnar. Seglen fingo löpa och babords ankare fälldes, hvarpå fregatten såg upp på något mindre än fyra famnars djup. Lotsen tycktes ej rätt säkert veta på hvilken punkt vi befunno oss. Båt utsändes att loda, och en kabellängd närmare land ficks mindre djup än tre famnar, hvarföre ankaret åter lättades, och fregatten under klyfvaren och förmärsseglet höll sydostvart ut från land, och ankrade kl. 9 på sju famnars djup, botten af lös dy. Natten var temligen klar och vacker med landbris från Sumatra, hvaröfver tjocka molnmassor stodo upptrafvade och blixtar oupphörligt flammade. Vi lättade åter i dagningen d. 3. Luften var nu mycket genomskinlig: i nordost syntes de på Bankas östra kust belägna Brekat-bergen ganska tydligt, oaktadt afståndet till dem var 40 mil (7 Sv. m.). S:t Pauls- eller Pojang-berget bör vara en god ledning vid angörningen af sundet söder ifrån: det visar sig härifrån som en enstaka klump och syntes tydligt på 27 mils (nära 5 Sv. m.) afstånd. Den enstaka Toboi-kullen på Bankas sydvestspets är äfven ett godt märke. Vi höllo nu sydvart, för att gå mellan Sumatra och den