grundomgifna holmen Lusepara. Djupet minskades snart från sju till fyra famnar; med holmen i sydvest slogs några kast endast tre och tre qvart, men vi höllo då litet närmare Sumatra och fingo genast öfver fyra. Likasom i Plata-floden har man dybotten i rännan, men sandblandad då man nalkas den midt i sundets mynning liggande, med Lusepara sammanhängande banken. Bästa farvattnet ligger här närmast Sumatra, och man bör ej pejla Första Pynten vestligare än N. t. V. Då vi nalkades Lusepara afgick lotsen för att i sin medföljande segelbåt återvända till Sinkapoor, och passerande ungefär midt emellan holmen och stranden satte vi kurs på Batavia. På eftermiddagen syntes i sydvest masterna af ett sjunket mindre fartyg. Vädret var mulet med små regnbyar, vinden svag från nordvestkanten; hafvets temperatur hade sedan afseglingen från Sinkapoor hållit sig på 27°—29°, luftens mellan 24°—30°, hvilken temperatur genom atmosferens fuktighet blef ganska tryckande. På förmiddagen d. 4 fingo vi de nordliga af småholmarna utanför Javas kust i sigte, strax på eftermiddagen visade sig de höga bergen i öns inre, och kl. ¾4 ankrade Eugenie på Batavia redd på sex famnars djup och dybotten. På redden lågo åtskilliga holländska mindre örlogsfartyg, och befälhafvarens öfver eskadern, kontre-Amiral van der Plaats flagg blåste på en liten fregatt. Långt inåt ön ser man höga berg uppsticka, men kustlandet är helt lågt och så utan framstående föremål, att man knappast finner något till ankarpejling lämpligt då moln och regnskurar skymma de aflägsna bergen, något som under nordvestmussonen är ganska vanligt. Sedan långliga tider är Batavia kändt för sin osundhet, och det förut fattade omdömet minskas ej af de föremåls beskaffenhet, hvilka vid annalkandet först möta den kommandes ögon. Den lilla flod, som flyter genom staden, är medelst omgifvande murar ledd ett stycke ut i hafvet; murarne hafva ett skäligen förfallet utseende och äro så låga, att bränningen från båda sidor öfver dem rullar in i rännan, och derstädes orsakar ett obehagligt sqvalp. På ena murens ända står ett litet signalhus, hvars innevånare måste vara af amfibisk natur, emedan sjön vid minsta blåst spolar öfver större delen deraf. På banken utanför rännans mynning går stundom en sjögång, som sätter de bästa båtar i fara. En blå flagg, hissad på vaktskeppet eller observatoriet, tillkännagifver att det är farligt att landa, men Eugenies båtar passerade flera gånger både ut och in under det flaggen blåste, och det utan att skeppa en enda sjö. Inkommen i rännan har man ett par tusen alnar att färdas mellan de af sjögräs slemmiga murarna, utanför hvilka utbreda sig dyiga kärr, hvarest mangrovebuskar och smutspölar på ett obehagligt sätt omvexla. En och annan Malaj var sysselsatt