Damerna visa sig då i bal-toalett, och det påstås att täflan deruti skall vara det som mest sysselsätter deras tankar. Vi ursäkta gerna ett sådant förhållande, och skulle till och med vilja anse det såsom hedrande för Batavias damer, som derigenom bevisat att deras tankekraft ej alldeles bortdunstat under Javas glödande sol. Dessutom hafva de den fördelen att deras parad-mundering, som lemnar hals och armar bara, är vida lämpligare för klimatet än herrarnes igenknäppta frackar och åtsittande halsdukar. En promenad i vagn efter solnedgången är här onekligen ganska behaglig; de starkt upplyste husen framtitta så intagande mellan de rika löfmassorna af hundratals olika vexter, bland hvilka eldflugorna gnistra, och i halfmörkret eller den ostadiga fackelbelysningen är naturligtvis inbillningskraften alltför benägen att med alla behag smycka de många åkande damerna, hvilka möjligen vid dagsljus ej skulle taga sig fullt så väl ut. Vi säga möjligen, ty vi kunna ej skryta med att vid naturlig belysning hafva sett en enda af Batavias täcka kön, med undantag af malajiskor, dem kanske någon skulle vilja räkna dit, en sak som ej kan falla oss in, utan få de nöja sig med att hänföras till det otäcka. Utom på qvällen är det blott tidigt på morgonen som man här kan sägas lefva, men vi hafva hört påstås att man redan kl. 6 f. m. måste visa sig i stor uniform, om man ej vill utsätta sig för att blifva anklagad för obelefvenhet. Vi kunna väl hvarken bestyrka eller motsäga de uppgifter vi hafva sett och hört om etiketten och rangsjukan i Batavia, men äro dock böjde att anse dem något öfverdrifna<footnote>En fransk officer skrifver: »Le lendemain, des cinq heures du matin, nous étions debout. Cette fois nous laissâmes tout décorum de côté, et nous nous mimes en route en redingotes et chapeaux de paille. Nous croyions notre costume très-convenable, il élait à peine six heures du matin; hélas! sans nous en douter, nous commettions une grave inconvenauce, et nous en verrons plus tard les fâcheuses conséquences. Dans ce pays de luxe et de vanité, il faut, sous peine de passer pour un vilain, paraître en public sanglé, sabré, botté comme pour une revue de l'amiral.» Se äfven Bille och andra.</footnote>. Dessutom torde den besynnerliga ställning till infödingarna, som Holländarne innehafva, till en viss grad göra en nimbus af förnämhet nödvändig, och kanske bidrager den vid alla tillfällen visade vördnaden för förmän ej obetydligt till upprätthållandet af Hollands välde härstädes. Guvernören erhåller af den inhemska fursten titeln ”farfar”, och kallar honom tillbaka ”min sonson”, och det är säkerligen en sak af vigt att styrka alla dessa små furstar i tron på omöjligheten af att motsätta sig hans vilja. Vi skola strax nämna några ord om det sätt hvarpå styrelsen på Java är inrättad. Emedlertid måste vi dock erkänna att vi känna föga eller inga sympathier för hela ön, hvarest ett fortsatt vistande