det största, eller Hotel de Provence. Men mången är mera belåten med mindre och tarfligare mat och uppassning och ett i följe deraf något nedsatt pris. Sådant fås ej i orienten; hvar och en hvit måste der lefva som en magnat, hvilket blir möjligt för den på stället bosatta, som förtjenar pengar i samma eller ännu större skala än han ger ut dem. Lustig förefaller den noggrannhet, hvarmed man gör sig underrättad om den ankommandes lefnadsomständigheter, hvilka hvar och en måste införa i en för honom framlagd foliant. Någon skämtsam medlem af Eugenies, besättning hade roat sig med att anteckna till och med gatan och nummern på huset, der han sett dagen, och uppgifvit sin ålder ända till och med timmen. General-guvernören eger för Öfrigt rättighet att ur kolonien bortvisa hvilken person han behagar, och fremlingens uppehåll derstädes beror alltid på tid efter annan förnyade tillståndsbref, uteslutande beroende af guvernörens godtycke. Naturligtvis anlitas ej denna oinskränkta magt vid andra tillfällen än nödvändigheten sådant fordrar, och åtskilliga engelska och franska handelshus äro till och med etablerade i Batavia, utan att vara blottställda för andra obehag än de genom författningarne lagda hindren för alla fremmande nationers handel. För ett par tiotal af år sedan skall ett franskt handelshus drifvit en ej obetydlig rörelse i lurendrejeriväg, på så sätt att en mängd lådor med mode-varor i tullen angifvits såsom innehållande vin, för hvilken vara tullen är låg, i jemförelse med den för de förstnämnde. Slutligen funno sig dock tjenstemännen föranlåtne att öppna en och annan låda, och varornas egare fick denna gäng beqväma sig till erläggande af omkring 40,000 floriner <footnote>Ungefär samma antal riksdaler banko.</footnote> i böter, hvarigenom den förut inkasserade vinsten till större delen medtogs. På tycke och smak beror naturligtvis om man finner vistandet i Batavia angenämt eller ej. För vår egen del höra vi till deras antal som tycka det sednare. Det lika angenäma, som för fremlingen nyttiga och lärorika nöjet att på egna ben oberoende få ströfva omkring i stadens alla delar, och, med förbigående af hvad han ej förstår eller ej intresserar sig för, taga litet närmare reda på det öfriga, erbjuder sig knappast här. Gatornas beskaffenhet är ett hinder, ett annat är den gräsliga hettan, som tvingar att tillbringa dagen i sömnig dvala inomhus, och slutligen bruket, hvilket man väl kan sätta sig öfver, men som dock i sådant fall möjligen förorsakar en obehag. En hvit, som visar sig till fots, blir ansedd som en utbörding, och man fordrar till och med att en officer skall på promenaden vara uppsträckt i parad, med trekantig hatt och igenknäppt frack, allt i trettio graders värme.